Sveriges äldsta kungapalats

Vilket är Sveriges äldsta bevarade kungapalats? Tre Kronor i Stockholm brann ju ned på 1600-talet, men kanske har något palats överlevt från Vasatiden?

Svaret kräver en definition. Med palats avser vi en byggnad försedd med, med tidens mått mätt, en lyxig representations- och boendemiljö. Det är alltså inte i första hand en försvarsanläggning, som i fallet med de bevarade Vasaborgarna i Kalmar och Vadstena. Det kan självfallet finnas lyxiga boendemiljöer även i slott från medeltid och renässans (såsom är fallet i Kalmar), men det primära syftet med byggnaderna var militärt. Eftersom flertalet påkostade kungliga byggnadsverk i äldre tid hade försvarssyfte fanns det ont om renodlade palats.

Det mest omtalade medeltida palatset, Magnus Ladulås residens Alsnö, beläget på en ö i Mälaren, ligger i ruiner, men brodern Valdemars palatsbyggnad i Vadstena står kvar. Det byggdes under decennierna efter 1250 i tegel och kan ännu beskådas, låt vara i ombyggt skick. De ansvariga i nutidens Vadstena har haft för vana att byta namn på byggnaden med oregelbundna mellanrum. För något decennium sedan kallades byggnaden ”Bjälboättens palats”; sedan utbröt ett gräl om huruvida man skulle döpa om den till ”Folkungapalatset”, ”Kungapalatset” eller något annat. ”Nunneklostret” är även det, med tanke på byggnadens senmedeltida funktion, ett möjligt alternativ. I vilket fall som helst rör det sig om den stora avlånga tegelbyggnad som ligger mellan klosterkyrkan och folkhögskolan vid Vättern.

Palatset, som på Valdemars tid hette ”Vadstena gård”, var avsett som kungligt lyxresidens. Anläggningen var obefäst, möjligen med undantag för en jordvall. Första gången ”gården” möter oss i källorna är år 1268, då Birger jarls bror eller halvbror Elof utfärdade ett dokument på platsen. En herredag under kung Valdemar sammankallades dit år 1275. Därpå följde en första storhetstid under andra hälften av 1200-talet och första hälften av 1300-talet. När birgittinernunnorna övertog palatset i slutet av 1360-talet var det dock nedgånget, och i enlighet med heliga Birgittas förordningar förändrades byggnadens utseende markant.

I sin helhet utgjordes Vadstena gård på 1200- och 1300-talen av minst fem små stenhus samt en stor tvåvåningslänga med en källare under västra delen. Bottenvåningen hade valv, och eldstäder var anlagda i båda våningarna. Övervåningen hade loftgångar på långsidorna. Stor möda lades ned på dekorationer av portar och fönster, fåfängligheter som väckte heliga Birgittas misshag och därför togs bort under omvandlingen från palats till kloster. Idag kan besökaren endast med ansträngning ana sig till den dekorativa verkan som på 1200-talet frambesvärjdes av växlingen mellan skiljaktigt brända tegel samt av den målade utsmyckningen på putsytor i försänkta fönsternischer. Nämnas bör också att interiören i kungasalen, sedermera omgjord till frukostmatsal för Klosterhotellet på andra sidan gräsmattan, inte har mycket gemensamt med den ursprungliga interiören, särskilt inte vad beträffar valv och tak.

Värt att betänka är att miljön var rural. När Valdemar och hans bröder vistades i sitt nya palats befann de sig på landsbygden. Vadstena stad skulle inte växa fram förrän under senmedeltiden.