Hur miste Norge Orkney- och Shetlandsöarna?

Under medeltiden lydde Orkney- och Shetlandsöarna under Norge, men sedan hundratals år räknas de till Skottland. Hur miste nordborna kontrollen över ögrupperna?

Bakgrunden till maktskiftet var unionskungen Kristian I:s dåliga ekonomi. När hans dotter Margareta trolovades med Jakob III av Skottland år 1468 kunde inte Kristian betala hennes hemgift – kungens finanser hade urholkats genom införskaffandet av Slesvig och Holstein i början av decenniet, och hans skattekrav hade redan lett till att Sverige brutit sig loss från unionen 1464. Kristian löste problemet genom att förpanta de för honom ointressanta ögrupperna: i september 1468 förpantade han Orkneyöarna, i maj 1469 Shetlandsöarna. Av allt att döma tillfrågades inte norska riksrådet, som rimligen skulle ha protesterat om det fått möjlighet. Kristian förbehöll sig rätten att vid senare tillfälle inlösa panten för en bestämd summa. Några år senare, 1472, annekterades ögrupperna formellt av skotska kronan.

Det västnordiska språket på Orkney- och Shetlandsöarna, norn, levde kvar efter det att öarna blivit skotska. På Orkneyöarna hade skotska (det vill säga den form av engelska som talades i delar av Skottland, och som successivt konkurrerade ut gaeliska från huvuddelen av landet) vunnit insteg redan på 1300-talet och blivit allt viktigare på 1400-talet, varefter norn tycks ha dött ut senast i slutet av 1500-talet. På Shetlandsöarna överlevde norn längre, men under andra hälften av 1600-talet talades det enligt vittnesmål bara i smärre delar av ögruppen. Andra rapporter ger vid handen att språket ännu var känt och talades i vissa familjer under 1700-talet. Möjligen – men detta är osäkert – fanns det ännu på 1800-talet enskilda shetländare som kunde tala norn.