X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

”Jag läste att Kanada annekterade Newfoundland. Hur kommer det sig att de kunde göra det? Var Newfoundland självständigt eller överläts det av Storbritannien?” Frågan, som nådde mig i mitten av juni, är fullt begriplig mot bakgrund av att ön på gamla kartor förefaller vara politiskt separerad från fastlandets Kanada.

Newfoundland blev officiellt en engelsk koloni redan 1583, när sir Humphrey Gilbert steg iland i St John’s och hävdade överhöghet över ön i drottning Elisabet I:s namn. Därmed fick Newfoundland en unik ställning i brittisk kolonialhistoria: ön kunde göra anspråk på rangen som Englands första koloni i Amerika. Dessförinnan hade ingen europeisk nation försökt kolonisera ön, som istället hade brukats som bas för torskfiske av portugiser, basker, fransmän och engelsmän.

Det dröjde ett bra tag innan den engelska koloniseringen kom igång på allvar, men under 1600-talets första hälft grundades en mängd bosättningar som huvudsakligen försörjde sig på fiske. Fransmännen grundade en egen koloni på 1650-talet, och under decennierna kring 1700 såg det för en tid ut som om dessa skulle lyckas ta över ön. I och med freden i Utrecht 1713 återgick den dock till brittiskt välde. Kampen om det rika fisket vid Newfoundland resulterade i nya strider mellan britter och fransmän senare under 1700-talet, men ön förblev en koloni under Storbritannien.

Newfoundlands speciella historia, samt dess rikedom på fisk, ställde ön i en särställning i förhållande till övriga brittiska Nordamerika. Detta medverkade till invånarna år 1869 vägrade ansluta sig till Dominion of Canada, som hade bildats 1867 genom en sammanslagning av andra brittiska kolonier norr om USA. En dominion var en självstyrande stat inom ramen för brittiska imperiet. I och med det förblev Newfoundland, till skillnad från Kanada, en brittisk koloni. Detta ändrades först 1907, då även Newfoundland fick dominion-status med samma statsrättsliga ställning som Kanada. Om historien slutat där hade Newfoundland – liksom en del av Labrador, som kom att administreras från ön – idag räknats som en självständig stat med Elizabeth II som överhuvud. Men så blev inte fallet.

Under mellankrigstiden led Newfoundland svårt av de dåliga tiderna. Problemen bottnade inte bara i världsdepressonen och nedgången i fiskpriset utan också i de stora skulder regeringen dragit på sig till följd av deltagandet i första världskriget. På 1930-talet hade Dominion of Newfoundland så stora problem att den lagstiftande församlingen kapitulerade inför de oöverstigliga svårigheterna och 1934 överlät makten till en regeringskommission som tillsattes från London. Under ett och ett halvt decennium ägde inte ett enda val rum i Newfoundland. Med andra världskriget följde ett ekonomiskt uppsving, som fick många öbor att yrka på att återfå den position Newfoundland haft före 1934. Britterna var dock tveksamma, liksom många öbor som hellre ville lyda under samma styre som Kanada.

Frågan löstes genom två folkomröstningar 1948. I den första röstade 44,5 procent för att Newfoundland skulle styra sig självt, medan 41,1 procent röstade för att gå ihop med Kanada och 14,3 procent ville att britterna skulle fortsätta styra via en kommission. Eftersom ett vinnande alternativ måste ha mer än 50 procent av rösterna blev det en andra folkomröstning med bara två möjliga alternativ. Nu röstade 52,3 procent för en konfederation med Kanada och 47,7 procent för ett självständigt Newfoundland. Officiellt förenades Kanada och Newfoundland den 31 mars 1949.