X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Den gammaltestamentlige profeten Jona är mest känd för att ha blivit slukad av en val och överlevt i djurets mage innan han kastades upp på land för att fullgöra sitt predikaruppdrag i den assyriska huvudstaden Nineve. Hur kunde man komma på tanken att introducera valen i berättelsen? Var den typen av stora valar verkligen allmänt kända av folk vid Medelhavet under forntiden?

Här rör det sig om ett gammalt missförstånd. Det står inte ”val” i Bibeln. Hebreiskans dag gadol bör översättas med ”stor fisk”. Förvisso uppfattade man i äldre tid felaktigt val som en fisk, men att därifrån dra slutsatsen att den hebreiska benämningen nödvändigtvis måste syfta på just val är att gå för långt.

När Gamla testamentet under antiken översattes till grekiska i det verk som kallas Septuaginta omvandlades dag gadol till grekiskans ketos megas, som också betyder just ”stor fisk”, närmast med konnotationen ”sjöodjur”. I Hieronymus latinska bibelöversättning, Versio Vulgata, blev detta piscis granda, fortfarande ”stor fisk”, men i Matteusevangeliet (Matt. 12:40), där Jonas öde också omnämns, latiniserades det grekiska ordet till cetus. Det var på detta sätt valen gjorde entré i historien. I ett senare skede kom nämligen ordet cetus att syfta på just val, vars latinska benämning än idag är Cetacea. I bibelöversättningar från 1500-talet och framåt, till exempel i William Tyndales engelska version från 1534, översätts det djur som hänvisas till i Matteusevangeliet som val, och i västeuropéernas folkliga uppfattning kom Jona att bli intimt förknippad med Atlantens största däggdjur.