Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I mitten av 1700-talet fick Sverige en ny kung och en ny kunglig dynasti: Adolf Fredrik av huset Holstein-Gottorp. Detta skedde trots att det rimligen måste ha funnits fler medlemmar det regerande furstehuset Hessen som kunde resa tronkrav efter Fredrik I, även om han inte hade några egna legitima bröstarvingar. Dessutom borde det ha funnits släktingar i Danmark som kunde ha kommit ifråga. Hur kunde Adolf Fredrik bli svensk kung?

Orsaken var det misslyckade svenska kriget mot Ryssland 1741–1743 och nära banden mellan Adolf Fredrik och ryssarna. Redan från födseln 1710 hade Adolf Fredrik även nära band till Sverige eftersom hans far Kristian Ulrik var yngre bror till Karl XII:s svåger och vän Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Karl XII sände en svensk officersfullmakt som dopgåva till Adolf Fredrik. När Adolf Fredriks äldre bror avled 1727 efterträdde han denne i rollen som furstbiskop av Lübeck trots att han bara var sjutton år gammal. Hans ställning stärktes ytterligare 1739, när han till följd av ännu ett dödsfall i familjen blev förmyndare för kusinsonen Karl Peter Ulrik och administrator av Holstein-Gottorp. Det var denna koppling som banade vägen till den svenska tronen.

Karl Peter Ulriks mor Anna var en rysk prinsessa, dotter till Peter den store. Hennes syster Elisabet grep makten i Sankt Petersburg genom en kupp år 1741. Adolf Fredrik lierade sig då med henne och sände 1742 Karl Peter Ulrik till Ryssland, något som stärkte Elisabets tronkrav – med systersonen vid sin sida blev hon starkare gentemot maktrivalerna. Eftersom svenskarna olyckligtvis sökte utnyttja oron i öster till att invadera Ryssland, med nederlag som följd, öppnades ett fönster på vid gavel för de holsteinska tronpretendenter som länge drömt om att efterträda Fredrik I. Svenskarna själva föredrog att låta den åldrige kungen efterträdas av Karl Peter Ulrik, en plan som omintetgjordes av att kejsarinnan Elisabet beslöt att han skulle efterträda henne i Ryssland (vilket han för en kort tid även gjorde under namnet Peter III).

Elisabet stödde i detta läge Adolf Fredriks lika plötsliga som oväntade chanser att uppstiga på den svenska tronen. Det gjordes klart för ståndsriksdagen i Stockholm att Sverige, genom att acceptera Adolf Fredrik som tronföljare, skulle få en billigare fred än om man motsatte sig förslaget. Alternativen, till exempel att svenskarna valde den danske kronprinsen till kung, var förhatliga för Ryssland. Ständerna föll till föga och valde Adolf Fredrik till tronföljare den 23 juni 1743.