Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

När västromerska riket splittrades i separata kungariken på 400-talet lär inte bara germaner utan också romerska stormän ha passat på att upprätta egna välden. Hur gick det för dem? Varför finns de inte kvar idag?

Alla de riken som uppstod i Europa på 400-talet har antingen gått under eller slagits ihop med andra riken, varför det inte är besynnerligt att även de romerska riken som efterträdde imperiet i väster försvann från scenen. Många av dem är dåligt kända, men ett och annat känner vi till desto bättre.

Det mest ryktbara är det som låg i nuvarande norra Frankrike. Bakgrunden var en revolt mot Ricimer, en romersk fältherre av gotisk och svebisk härkomst som dominerade västromersk politik från 456 till sin död 472, från 457 med titeln patricius. I egenskap av överbefälhavare kunde han fritt välja mellan att stödja eller svika sina kejsare, och åren 465–467 styrde han på egen hand utan någon kejsare alls. De missnöjda provinsromerska stormännen försökte stundom skära av banden till Italien, Ricimer och dennes kejsare helt och hållet, vilket också lyckades för gallo-romaren Aegidius i Soissons i början av 460-talet.

Aegidius avled 465 men efterträddes av sonen Syagrius. Far och son styrde över ett eget romerskt rike, på samma sätt som vissa ”barbarriken” alltmer tog formen av självständiga politiska enheter gentemot kejsarna. Slutet på Aegidius och Syagrius rike kom 486, då dess väpnade styrkor besegrades av frankerkungen Klodvig i slaget vid Soissons. Slaget fick vittgående följder, eftersom det ledde till att Klodvig kunde utsträcka sitt maktområde ända till Seine och lägga grunden till det rike som idag kallas Frankrike.