Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Med ”herostratisk” ryktbarhet menas att någon gjort något mycket dumt eller ondskefullt bara för att bli känd. Vem var original-Herostratos?

Herostratos levde på 300-talet f.Kr. och skall mycket riktigt ha gjort något helgalet bara för att bli kändis. Hans föga rekommendabla strategi gick ut på att bränna ned Artemistemplet i Efesos, ett av antikens sju underverk. Helgedomen i Efesos hade rykte om sig att vara urgammal, och arkeologiska utgrävningar har bekräftat att det på Herostratos tid hade förekommit kult på platsen i flera sekler, kanske redan innan grekerna koloniserade orten. En viktig äldre tempelbyggnad hade redan hunnit byggas och förstöras innan Herostratos gick till verket. Det tempel som fanns på dennes tid började byggas i mitten av 500-talet f.Kr. och var 115 meter långt, 46 meter brett och byggt av marmor. Taket hölls dock upp av träbjälkar, vilket underlättade Herostratos dolska avsikter. År 356 f.Kr. tände han eld på bjälkarna, med följd att templet lades i ruiner.

När det framkom att Herostratos var skyldig – han anmälde sig själv och gjorde en stor poäng av det minsann var han som lagt efesiernas stolthet i aska – blev stadsborna ursinniga och beslöt sig för att ge honom vad som måste ha tett sig som värsta tänkbara straff. Han dömdes till döden och till att få sitt namn fullständigt bortglömt. Alla förbjöds att nämna honom vid namn. Likväl noterades namnet av historieskrivaren Theopompos från Chios, med följd att Herostratos uppnådde sitt syfte: han blev känd, sedermera världsberömd, och gav upphov till adjektivet herostratisk.

Folket i Efesos byggde sedermera upp sitt underverk och skapade ett ännu större tempel än det tidigare: 137 meter långt och 69 meter brett. Den här gången stod byggnaden mycket längre än sina föregångare och nämns många gånger i antikens skriftliga källor, även i Nya testamentet. År 268 e.Kr. skadades det svårt av plundrande goter, och dess fortsatta öden är dåligt kända. Oavsett om det reparerades eller inte var dess historia i praktiken slut när kristendomen segrade i romarriket. Ruinerna återupptäcktes 1869, vilket ledde till omfattande utgrävningar. Lämningarna kan idag beskådas i ett flertal museer, bland annat British Museum.