Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Stämmer det att många fransmän var emot byggandet av Eiffeltornet? I så fall – varför?

Ja, det stämmer. Eiffeltornet var, liksom många moderna jättebyggen, kontroversiellt. Att det byggdes berodde på att det skulle arrangeras en världsutställning i Paris år 1889 för att fira hundraårsminnet av franska revolutionen. Enligt Gustav Eiffel skulle det planerade tornet symbolisera den moderna tidens industri och vetenskap i allmänhet, och ingenjörskonsten i synnerhet. Eftersom franska revolutionen hade banat väg för det moderna samhället skulle tornet bli ett lämpligt monument.

Arrangörerna övertalades till slut om att Eiffels projekt var det mest realistiska av de föreslagna idéerna, varför man skrev kontrakt om byggandet av tornet i januari 1887. Det dröjde inte länge förrän tongivande kulturpersonligheter började opponera sig mot planerna. Skälen var flera. Man pekade på att tornet var alldeles för svårt att konstruera och att Eiffel hade överskattat teknikens möjligheter. Andra, och de var mer högljudda, var emot tornet av konstnärliga skäl. De menade att denna typ av modern teknik inte borde ha något med konstnärliga uttryck att göra och att Eiffeltornet bara skulle förfula Paris och skämma ut Frankrike.

Den mest berömda protesten kom från en grupp kulturpersoner som kallade sig ”De 300:s kommitté”, så benämnda eftersom tornet beräknades bli omkring 300 meter högt. I gruppen fanns författare som Guy de Maupassant och kompositörer som Charles Gounod och Jules Massenet. De publicerade en skarp protest i tidningen Le Temps, i vilken tornet kallades ”värdelöst”, ”monstruöst” och ”löjligt”, och de förutspådde att det skulle få Invaliddomen, Triumfbågen, Louvren, Notre Dame och andra parisiska storverk att försvinna i den kulturskymning Eiffel och hans män var i färd att realisera.

Gustave Eiffel, som svarade kritikerna genom att likna sitt torn vid Egyptens pyramider, tycks inte ha varit orolig över de verbala attackerna, och kulturelitens vrede reducerades kraftigt under de år som följde på tornets färdigställande. Det sägs dock (jag har inte kunnat verifiera uppgiften) att Guy de Maupassant lunchade i tornets restaurang varje dag, eftersom det var enda platsen i Paris där man inte riskerade att få syn på eländet.