Guadeloupe som svensk koloni

Det är allmänt känt att Sverige hade en koloni i Västindien vid namn Saint-Barthélemy. Men hade vi inte ytterligare en koloni, den betydligt större ön Guadeloupe?

Jo, det hade vi, men bara under mycket kort tid. Bakgrunden var omvälvningarna under Napoleonkrigen, då brittiska flottan erövrade Guadeloupe. Från 1810 var ön besatt av brittiska trupper, vilka under de år som följde var dess egentliga herrar. Dock inte i teorin. Den 3 mars 1813 erhöll den svenske kungen Karl XIII och – vilket var viktigast – hans efterträdare på tronen Guadeloupe som ekonomisk ersättning för de kännbara förluster tronföljaren Jean Baptiste Bernadotte förväntades göra till följd av sitt deltagande i kriget mot Napoleon. I praktiken fortsatte brittiska guvernörer att styra ön, trots att den hade övergått till Sverige.

Svenska Guadeloupe upphörde att existera redan påföljande år. När man slöt fred i Paris den 30 maj 1814 återlämnades ön till Frankrike mot en ersättning uppgående till 24 miljoner francs, en summa som kom att utgöra basen för den så kallade Guadeloupefonden. Pengarna betalades inte till svenska kungahuset av Frankrike utan av Storbritannien, som var den makt som i praktiken dikterade villkoren. Den första svenska expeditionen till ön, som skulle ledas av Carl August Burchard Gyllengranat, hann inte ens avsegla innan den korta kolonihistorien var till ända.