Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

 För på dagen 166 år sedan, den 24 februari 1848, tvingades den franske kungen Ludvig Filip abdikera till följd av februarirevolutionen. I det tumult som följde var Frankrike under några år republik, innan Napoleon III återinförde det bonapartistiska kejsardömet. Fanns det inga försök från kungahusets sida att låta någon av Ludvig Filips ättlingar efterträda denne?

 Jo, det fanns det. Ludvig Filip abdikerade till förmån för sonsonen Philippe, vars far hade dött i en trafikolycka 1842. Philippe, som bar titeln greve av Paris, var vid tillfället endast nio år gammal och utgjorde därmed inget reellt hot mot någon revolutionär part, varför han – hoppades man – borde kunna accepteras som monark. Själv flydde Ludvig Filip till England under pseudonymen Mr. Smith.

 Till en början såg det faktiskt ut som om planen skulle lyckas. Åtskilliga i nationalförsamlingen var positivt inställda till barnkungen ”Ludvig Filip II”, men revolutionens dynamik var alldeles för stark för att monarkisterna skulle ha en chans att segra. Redan två dagar efter Ludvig Filips abdikation utropades Frankrike till republik. Den unge greven av Paris hamnade sedermera i USA och deltog som officer i amerikanska inbördeskriget på nordstaternas sida, närmast under George McClellans befäl.

 Efter Napoleon III:s fall var det nära att nationalförsamlingen skulle rösta för att återupprätta monarkin, men Philippe valde att dra tillbaka sin tronkandidatur till förmån för greven av Chambord, som i teorin hade varit fransk kung (”Henrik V”) under några få augustidagar 1830, innan Ludvig Filip tagit över tronen. Försöket att ånyo göra Frankrike till en monarki under huset Bourbon stupade dock på att greven av Chambord vägrade att acceptera trikoloren som nationsflagga.

Sedan greven av Chambord avlidit 1883 erkände många franska monarkister Philippe som legitim fransk tronpretendent med namnet Filip VII. Själv nöjde han sig dock med att leva ett tillbakadraget liv i England till sin död 1894.