X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Efter gårdagens blogg har jag fått frågan om hur lilla Liechtenstein har kunnat överleva in i nutiden, med tanke på hur många adelsvälden, bonderepubliker och fria städer som, likt Ditmarsken, har gått under.

Liechtenstein är en sammanslagning av två senmedeltida adelsvälden. Det viktigaste var Vaduz, idag huvudstad i Liechtenstein. På 1390-talet uppnådde grevskapet Vaduz status av riksomedelbarhet, vilket innebar att det lilla området endast hade den tyske kungen och/eller den tysk-romerske kejsaren (i regel samma person) som överherre. På 1400-talet utvidgades väldet med området Schellenberg, varvid det blivande Liechtenstein erhöll sina nuvarande gränser.

Under de många krigen på 1400-talet och i början av 1500-talet kom herraväldet att omslutas av habsburgska territorier i öster (dagens Österrike) och schweiziska edsförbundet i väster, med Rhen som gränsflod. Det separerades därmed från det icke-habsburgska och icke-schweiziska Tyskland, men detta borde inte nödvändigtvis ha haft avgörande betydelse för framtiden. De familjer som kontrollerade Vaduz och Schellenberg förfogade även över andra territorier och kunde, om de ville, mycket väl sälja eller byta bort området i samband med avtal med grannarna. Om de exempelvis sålt Vaduz och Schellenberg till huset Habsburg skulle Liechtenstein idag med all säkerhet ha varit en del av Österrike.

År 1699 köptes Schellenberg av den österrikiske fursten Johann Adam Andreas av Liechtenstein. Han lade sig även till med Vaduz genom en transaktion 1712. Syftet tycks ha varit att erhålla status av riksomedelbarhet. Fursten hade redan omfattande egendomar på andra håll och behövde egentligen, ekonomiskt sett, inte det lilla alplandet. Därefter började det sammanslagna Vaduz-Schellenberg kallas Liechtenstein, efter furstens dynasti. Formellt upphöjdes området till furstendöme av kejsar Karl VI år 1719, vilket brukar betraktas som statens födelse. Väl att märka var fursten själv tämligen ointresserad av området. Han föredrog att residera i Wien och styra Liechtenstein via ombud.

När Tysk-romerska riket upplöstes 1806 blev Liechtenstein självständigt. Napoleon accepterade den regerande furstens ställning, och så gjorde även de församlade delegaterna på Wienkongressen 1814–1815. På grund av furstendömets geografiska belägenhet lyckades man utan större problem vidmakthålla sin självständighet när Tyskland enades. Allt sedan 1868 har furstarna avhållit sig från att hålla en armé och förhållit sig neutrala i omvärldens konflikter, något som respekterades både under första och andra världskriget.