Kaspar, Melker och Baltsar

Trettondag jul förknippas med de tre vise männen. Om dem och deras historia har jag bloggat vid tidigare tillfälle, varför jag reserverar dagens inlägg till att handla om de namn männen ifråga har fått i västerländsk tradition: Kaspar, Melker och Baltsar. Hur gamla är de? Varifrån kommer de?

Första gången namnen användes offentligt om de tre vise männen, åtminstone om vi skall utgå från bevarade källor, är i den berömda 500-talsmosaiken i kyrkan Sant’ Apollinare Nuovo i Ravenna, där namnen fortfarande kan beskådas, glänsande och lättlästa, bredvid de berömda avbildningarna av männen. I Ravennamosaiken används stavningen Balthassar, Melchior och Gaspar; under påföljande sekler förändrades det senare till Caspar. Vi vet att skrifter innehållande dessa namn cirkulerade i både den grekiska och latinska kulturkretsen under tidig medeltid, framför allt en grekisk 500-talsskrift som i latinsk översättning har gått till historien som Excerpta Latina Barbari och en 700-talsskrift vid namn Collectanea et Flores.

Samtliga namn går tillbaka på semitiska språk som talades i Främre Orienten under forntiden. Baltsar alias Balthassar betyder ”Baal/Herren må skydda honom”, även uttolkat som att guden skall värna kungen. Melchior betyder ”ljusets kung”. Kaspar går tillbaka på gizbar, en främreorientalisk term som syftar på en uppsyningsman över skattkammaren och/eller de kungliga finanserna.