Ett ordenssällskap till mopsens ära

Det förekommer uppgifter om att mopsen på 1700-talet var så populär på kontinenten att ett veritabelt ordenssällskap grundades för att hylla hundrasen. Stämmer det?

Ja, faktiskt. Ordenssällskap av alla de slag var populära på 1700-talet, och när påven bannlyste frimureriet på 1730-talet valde några tyska katoliker att grunda en alternativ orden, antagligen halvt på skämt, under beskydd av kurfurst Clemens August av Köln. Ordenssällskapets symbol var mopsen, varför man brukar tala om ”mopsorden”. Både män och kvinnor fick bli medlemmar, men endast under förutsättning att de var katoliker.

Mopsorden existerade bara i några decennier, och vi vet inte mycket om den. Stormästaren var alltid av manligt kön, men i varje loge fanns dessutom två ”stormopsar”, en man och en kvinna, som turades om att leda logen. Ceremonierna påminde om frimurarnas, men mopsen hade självfallet en viktig plats i ritualerna.

Den som vill botanisera vidare i denna för flertalet svenskar föga kända historia rekommenderas Nils Palmborgs artikel ”Till mopsens kulturhistoria” i Kulturens årsskrift 1976. Palmborg har själv hämtat sina uppgifter från Erich Köllmann, ”Der Mopsorden”, i Keramos: Zeitschrift der Gesellschaft der Keramikerfreunde e.V. Düsseldorf, Heft 50, 1970. Här är ett axplock ur Palmborgs kunskaper, en ögonblicksbild av hur en invigningsritual kunde gå till:

”Höjdpunkten nåddes, när stormästaren uttalade ’Fråga honom, om han vill kyssa stormästaren eller en mops i stjärten.’ Aspiranten hade nu all anledning att beklaga sig över att skämtet drevs för långt och menade, att han inte skulle vara till åtlöje inför församlingen. Men man sökte tvinga honom att bestämma sig och välja antingen stormästaren eller mopsen. Sedan introduktören dock förgäves använt alla tänkbara retoriska knep för ändamålet, tog han en mops av vax, tyg eller annat material och med tydligt märkbar, ringlad svans, tryckte denna mot aspirantens mun och tvingade honom att på detta sätt kraftigt kyssa mopsen i aktern. Denna mops stod alltid på logemästarens bord som en symbol för orden.”