X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Nyårsafton förknippas med fyrverkerier, varför jag ägnar dagens blogg åt en utvikning om detta fenomens historia.

Det är ingen hemlighet att fyrverkerier är en kinesisk uppfinning. Troligen användes pyrotekniska pjäser till festligheter redan på 600- och 700-talen, det vill säga under Tangdynastin, men källorna till det äldsta bruket av dylika fyrverkerier är vaga. Om vi flyttar blicken till Songdynastin (960–1279) är källorna bättre. Vid denna tid var det vanligt att köpa fyrverkeriraketer och förgylla både högtider och privata fester med dem. Liknande raketer användes stundom i krigföringen, men utan att få samma effekt som när krutet slog igenom i Europa några sekler senare.

Från Kina spred sig fyrverkerierna via araber och perser till västra Asien på 1200-talet och därifrån till oss. Det dröjde till 1600-talet innan det blev på modet att anordna större fyrverkerier i Europa, men därefter vann fenomenet fort i popularitet. Under påföljande sekel hämtade européerna kunskap om fyrverkerier direkt från Kina.

På 1700-talet var fyrverkerier ett standardelement vid stora festligheter, till exempel vid kungliga bröllop och när freder skulle firas. Ett prominent exempel är firandet av freden i Aachen (1748), som avslutade österrikiska tronföljdskriget, i London 1749. Georg Friedrich Händel fick i uppdrag att komponera musik till fyrverkeriet, och resultatet kallas fortfarande Music for the Royal Fireworks. Olyckligtvis fattade den träbyggnad som uppförts för ändamålet eld, vilket gav upphov till en av musikhistoriens kändaste premiärkatastrofer. Men musiken har överlevt.

Det bör påpekas att äldre tiders fyrverkeri inte alls var samma färgsprakande föreställningar som idag. Färgerna gult och vitt dominerade fullständigt, vilket berodde på att salpeter länge var enda kända oxidationsmedel. På 1700- och 1800-talen lärde man sig att tillverka fler kemikalier till pjäserna, och tack vare användningen av metallsalter ökade mängden tillgängliga färger betydligt.