Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Ett av den antika världens sju underverk som man hör minst talas om är mausoleet i Halikarnassos, som sägs ha varit ett formidabelt gravmonument. Vet man hur det ser ut? Återstår något av det idag?

Gravmonumentet fick sitt namn av Mausolos av Karien, den lokale härskaren – en vasall under perserriket – som residerade i Halikarnassos. Mausolos härskade tillsammans med sin syster och gemål Artemisia. Tillsammans lade de ned stora summor på att göra Halikarnassos till en militärt stark och byggnadsmässigt glänsande huvudstad. Eftersom paret var influerat av grekisk kultur blev deras stadsprojekt en av 300-talets höjdpunkter på den klassiska konstens arena, med begravningsmonumentet som kulmen.

Hjärnan bakom monumentet var, enligt antikens egna hävdatecknare, inte Mausolos utan Artemisia, som fortsatte att regera på egen hand efter makens död år 353. I modern tid har detta betvivlats, eftersom byggnadskomplexet var så stort att det knappast kan ha byggts under den jämförelsevis korta tid Artemisia härskade (hon avled ett par år efter maken), varför man har hållit det för mer sannolikt att det var ett gemensamt projekt som inleddes medan Mausolos ännu levde och som pågick ett bra tag efter parets frånfälle.

I vilket fall som helst presiderade Artemisia mellan 353 och 351 över bygget på dåtidens praktfullaste grav på en höjd utanför staden, och resultatet var så ståtligt att Mausolos namn sedermera blev synonymt med ordet för ett gravmonument ovan jord (mausoleum). Dåtidens främsta grekiska bildhuggare och hantverkare rekryterades till arbetet. Monumentet byggdes på en plattform av sten mitt på en borggård, efter de grekiska arkitekterna Satyros och Pythios anvisningar. För att komma upp till plattformen, som omgärdades av guda- och gudinneskulpturer, gick man på en trappa som flankerades av lejonskulpturer. Själva gravbyggnaden var fyrkantig, tillverkad av marmor och prydd med reliefer. Tillsammans sträckte sig plattform och mausoleum 45 meter upp i luften. Vi vet också att mausoleet hade 36 kolonner, med statyer mellan varje kolonn, vilka dolde det centrala rum (cellan) som bar upp det pyramidformade taket. Högst upp på taket fanns en skulpturgrupp med Mausolos och Artemisia i en vagn som drogs av fyra hästar.

Under antiken var mausoleet i Halikarnassos föremål för alla besökares beundran, och det förblev en sevärdhet långt in i medeltiden. Troligen förstördes det av en jordbävning på 1200- eller 1300-talet. Det låg i ruiner i början av 1400-talet, då johannitriddare använde en del av den nedrasade marmorn till att dekorera slottet i Bodrum (Halikarnassos). Senare brukade riddarna även ruinen som stenbrott för att förstärka sina befästningar. Arkeologiska undersökningar har visat att mausoleet med stor sannolikhet redan var plundrat när johanniterna kom dit.

Den moderna forskningen om mausoleet tog fart 1852, då British Museum sände arkeologen Charles Newton till Bodrum. Överhuvudtaget lyckades britterna komma över flera värdefulla rester av byggnaden, vilka idag är utställda på museet i London. Andra rester kan ännu beskådas i de murar som står kvar av johannitslottet i Bodrum. På den ursprungliga platsen för mausoleet återstår endast rester av byggnadens grund.