Hjärtats form

Eftersom pepparkaksätandet upplever en säsongsmässig högkonjunktur har jag fått en fråga om varför pepparkakshjärtan ser ut som de gör. ”Ett biologiskt hjärta ser inte på långa vägar ut som ett pepparkakshjärta. Det ser mer ut som en klump eller som en knuten näve.”

Den hjärtform vi associerar med pepparkakshjärtan har en lång historia, liksom hjärtat som symbol för kärlek. Men form och innehåll var länge två separata företeelser. Under antiken och största delen av medeltiden symboliserade vår tids hjärtsymbol (♥) inte alls hjärtat, utan helt andra saker – oftast någon typ av grönska, till exempel fikonlöv och sjöblad. Symbolen är vanligt förekommande i heraldiken och har i modern tid ofta misstolkats som hjärtsymbol. Men det är alltså fel. När medeltidsmänniskorna avbildade hjärtan nyttjades istället en grankottesymbol.

Äldsta belägg för att grankotten symboliserade hjärtat och användes som tecken för kärlek stammar från mitten av 1200-talet, då den dyker upp i den franska illuminerade handskriften Roman de la poire. Här kan man se hur en man knäböjer inför sin älskade och erbjuder henne sitt hjärta, i form av något som påminner om en grankotte. Väl att märka håller han grankotten upp och ned, sett ur modernt hjärtsymbolperspektiv, med udden mot damen. I detta låg inget underligt, eftersom det var så hjärtan brukade skildras i anatomiska redogörelser. Så avbildades hjärtan även av Giotto och italienska 1300-talsmästare.

Under 1300-talet experimenterade man med grankotte-hjärtats form, så att basen fick en dekorativ inbuktning, vilken successivt växte sig allt större. Därefter, under decennierna kring 1400, vände man på grankotte-hjärtat, så att udden riktades nedåt och inte uppåt. I och med det såg den romantiska hjärtsymbolen ut ungefär som de gamla symbolerna för sjöblad och fikonlöv. I slutet av 1400-talet dök den upp i röd färg på spelkort.

Pepparkakshjärtat är alltså egentligen en upp-och-nedvänd grankotte som har bearbetats av kreativa senmedeltida designers.