Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur var det med den omtalade freden i västfrontens skyttegravar 1914? Ägde den rum, eller är det en modern skröna? Och om historien är sann – förekom det ytterligare försök till julfreder under påföljande krigsvintrar?

Jodå, det inofficiella stilleståndet i skyttegravarna är fullt historiskt. Det var inte ens särskilt unikt, sett ur 1914 års perspektiv. Vid denna tid trodde många fortfarande att kriget skulle bli kortvarigt. De unga män som befann sig i skyttegravarna hade aldrig varit med om något krig (det senaste i Västeuropa slutade 1871) och hade ännu inte lärt sig att uppfatta fienden som brutala monster. Lokala stillestånd vid skyttegravarna var inte ovanliga under senhösten 1914, då man från båda håll valde att hålla inne med skottsalvorna medan soldater sökte efter döda och sårade kamrater i ingenmansland. Det hände också att man fraterniserade med fienden, till exempel genom att småprata, byta tidningar och köpa cigaretter av varandra. Officerare beklagade sig över denna praxis, men de kunde inte göra mycket åt det. Julfreden skilde sig från dessa händelser genom att den var mer omfattande och mer långvarig.

Julen 1914 föregicks av spontant fraterniserande på avstånd mellan i synnerhet de tyska och de brittiska skyttegravarna: soldaterna sjöng julsånger och sände God jul-meddelanden över ingenmansland. Stilleståndet inleddes på allvar på julafton, då tyskar trupper utanför Ieper började sätta upp juldekorationer, bland annat julgranar. Inom kort övergick det ömsesidiga sjungandet till möten i ingenmansland, där soldaterna gav varandra julklappar – huvudsakligen mat, tobak och alkohol, men också souvenirer, till exempel uniformsknappar.

Stilleståndet spred sig över stora delar av skyttegravslandskapet, och det hände att man till och med arrangerade fotbollsmatcher. På vissa håll upphörde firandet på annandagen, medan det på andra håll drog ut ända till nyår. Det hände även att franska trupper deltog i firandet, men huvudsakligen var det en tysk-brittisk historia.

Det förekom spontana försök att skapa stillestånd och gemensamt firande också under det år som följde, men mestadels lyckades officerarna stoppa soldaternas initiativ. Inför julen 1915 gavs uttryckliga order om att föregående års julfirande inte fick upprepas. Av allt att döma lyckades arméledningarna likväl inte helt utsläcka viljan att åstadkomma lokala stillestånd – vi har rapporter om julfraternisering här och där – men på de flesta platser var krigsdisciplinen bättre än 1914.

Forskare har länge trott att alla försök att upprepa 1914 års firande dog ut med den allt strängare disciplinen, propagandan och de förödande massoffensiverna 1916, men det finns faktiskt belägg för att smärre försök till julfraternisering fiender emellan gjordes även detta år, bland annat mellan tyskar och kanadensare. Därefter var det stopp – när officerarna beordrade artilleribeskjutning även under julen var det omöjligt att överväga spontana stillestånd.

Fler bloggar