Ludvig XIV:s tandvärk

En av de saker guider och allmänt 1600-talsbevandrade människor brukar berätta om den franske kungen Ludvig XIV är att han hade förfärlig tandvärk. Vi har liknande historier i Sverige om Gustav Vasa, men i Ludvigs fall förstärks tandvärksberättelserna av att han även skall ha genomgått en smärtsam operation. Vad hände?

Kungens tandoperation är väl omvittnad, liksom det mesta i Ludvig XIV:s synnerligen officiella livsföring – kungen satte ju närmast i system att inte ha någon privat sfär. År 1685 var kariesangreppen så allvarliga att han tvingades dra ut en av de övre kindtänderna. I nästa skede infekterades käken och bihålorna, vilket resulterade i att man måste dra ut alla tänder i vänster överkäke. I samband med detta följde även en bit av gommen och käkbenet med. Följden blev att den vätska som kungen fick i sig när han drack inte bara åkte ned i magen utan också rann upp i näsan tillsammans med blodblandat var. Bortsett från denna olägenhet luktade det förfärligt.

Det var inte slut med detta elände. För att undvika ytterligare infektioner och stoppa blödningarna kauteriserade man Ludvig XIV:s sår, det vill säga brände det med glödande järn. Det smärtsamma ingreppet upprepades 14 gånger. Till slut, när all infektionsrisk var över, fick kungens överkäke vara ifred och ny vävnad kunde växa till, vilken täckte såret.

1685 års operation var den värsta i kungens tandhistoria, men  inte den enda. Vid sekelskiftet 1700 hade han mist samtliga tänder.