Ben-Hur

Det var väl förutsägbart, men efter gårdagens blogg på temat Quo vadis? presenterar sig genast frågan om den andra stora romanen om antiken, Ben-Hur av Lew Wallace. Har boken, som publicerades 1880 och resulterade i två av 1900-talets mest minnesvärda långfilmer, en verklighetsbakgrund?

Handlingen i Ben-Hur kretsar kring den judiske ädlingen Judah Ben-Hur och hans kamp för att hämnas den oförrätt han åsamkats av barndomsvännen – senare dödsfienden – Messala, en karriäristisk romare med synnerligen rymligt samvete. Ben-Hur skickas till galärerna som straff för ett brott han inte begått. Till slut får han sin hämnd, men han blir också omvänd till kristendomen och antar en betydligt mindre våldsam syn på livet och dess mening.

Boken och filmerna är fiktion. Ben-Hur, Messala och de andra huvudrollsinnehavarna är påhittade, liksom deras livshistorier. De närmaste parallellerna är att finna i annan skönlitteratur, framför allt i den av Lew Wallace högt beundrade Alexandre Dumas den äldres Greven av Monte Cristo (1844–1845), som också handlar om en mans sökande efter hämnd. Dessutom inspirerades Wallace, enligt egen utsago, av ett samtal med en agnostisk överste, under vilket han upptäckte hur litet han själv visste om den kristendom han sökte försvara. Alltså fördjupade han sig i ämnet och inledde det sökande som resulterade i romanen.

Det har inte kunnat entydigt bevisas, men enligt en hypotes inspirerades Wallace även av sitt eget livsöde. Under amerikanska inbördeskriget tjänstgjorde han under nordstatsgeneralen (sedermera presidenten) Ulysses S. Grant i slaget vid Shiloh 1862. Visserligen vann nordstaterna slaget, men i efterhand anklagades Wallace för att ha gjort sig skyldig till dåliga beslut som resulterade i onödiga manskapsförluster. Wallace, som var ansvarig för att leda reserver till slaget, kom fram långt senare än Grant hade önskat, vilket i efterhand gjorde honom till syndabock, med följd att han miste sitt befäl. Det är väl omvittnat att Wallace kämpade hela livet för att få upprättelse. Enligt hypotesen skulle den illvilja Wallace kände gentemot Grant, mannen som genom sina beskyllningar var ansvarig för hans militära vanära, ha avspeglat sig i skildringen av animositeten mellan Ben-Hur och Messala.

Även om handlingen i Ben-Hur är fiktion är dock mycket i boken historiskt korrekt. Wallace försökte vara noga med detaljerna och miljöskildringen, särskilt vad beträffar arkitektur, geografi, teknologi och proportioner.