X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur barbariska var den tidiga medeltidens västeuropeiska barbarkungar? Var det idel blodtörstiga analfabeter, eller har vi exempel på lärda potentater?

Flertalet av de kungar vi kan lära känna tack vare bevarad dokumentation tycks ha genomgått någon form av skolutbildning, och vissa var rentav bildade. Ett ypperligt exempel är kung Sisebut, som härskade i visigotriket i Spanien mellan 612 och 621. Han författade själv ett flertal verk, bland annat naturvetenskaplig poesi. I 61 lärda hexameterverser på habilt latin resonerar Sisebut, uppenbarligen influerad av Lucretius, om månförmörkelsernas mysterium, varvid han även väver in tankar om de tunga bördor hans ämbete pålägger honom. Sisebut författade även minst en hymn och ett flertal prosatexter inom olika genrer, däribland hagiografi. I Sisebuts biografi över biskop Desiderius av Vienne, som lär ha mördats ca 605 på anstiftan av den frankiske kungen Theoderik II av Burgund och dennes farmor Brunhild, porträtteras mördarna som modeller för tyranner och orättfärdiga härskare.

Sisebut var dessutom en flitig brevskrivare, och åtskilliga av hans lärda epistlar har överlevt in i våra dagar. I sin korrespondens med den bysantinske patriciern Caesarius i Cartagena uppträder han artigt och formellt. När Cilicius av Mentesa uttrycker önskemål om att säga upp sig från arbetet som biskop och gå i kloster skriver Sisebut ett förmanande brev, i vilket Cilicius klandras för sina planer att överge människoflock det är hans plikt att andligen sörja för. I ett brev till den langobardiska kungafamiljen i Norditalien agerar han teolog i den katolska kampen mot arianismen.