Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Häromdagen fick jag en fråga om ett forntida folk. Vilka var galaterna, som aposteln Paulus skrev brev till? Finns de kvar fortfarande?

Galater är en grekisk form av samma ord som ”kelter” och ”galler”. De deltog i de ryktbara keltiska plundringstågen på Balkan på 200-talet f.Kr., vilka även drabbade Thrakien och Grekland, och lockades år 278 över till Mindre Asien, där en kung av Bithynien ville att de skulle attackera hans fiender. Till en början hade de betydande framgångar, men därefter led de nederlag – dels mot det seleukidiska riket, dels mot Pergamon. När lugnet ånyo lade sig över Mindre Asien kontrollerade de keltiska hövdingarna ett betydande område på anatoliska högslätten med centrum vid dagens Ankara. Detta landområde kallades under antiken Galatien, vilket är alltså är en grekisk benämning som både kelterna (som omgående utsattes för hellenistisk kulturpåverkan) och de tributpliktiga invånarna började använda själva.

Galaterna utgjorde ett militärt överskikt, och det var som krigare de gick till historien. De hellenistiska grannkungarna anlitade dem som legosoldater, och deras skulptörer avbildade gärna galater; det mest kända exemplet är skulpturen ”Den döende gallern”. Huvuddelen av Galatiens befolkning var grekiskspråkig, och i sinom tid assimilerades nykomlingarna både språkligt och kulturellt med undersåtarna. Ännu under romersk kejsartid bevarade dock galaterna många av sina gamla seder, till exempel kulten av keltiska gudomligheter, och så sent som på 300-talet e.Kr. har vi belägg (en observation av Sankt Hieronymus) på att de talade ett keltiskt språk. Någon gång under 400- eller 500-talet tycks de dock ha slutgiltigt assimilerats med grekerna i Mindre Asien.

Galaterna refererade till sig själva som trokmer, tolistobogier och tektosager. Även efter att de erövrat Galatien styrde dessa tre stammar/folk i allt väsentligt sig själva. Varje stamområde var uppdelat på fyra distrikt, och varje distrikt styrdes av en hövding med titeln tetrark. Mot slutet av den hellenistiska eran kom dessa under starkt romerskt inflytande och fungerade i praktiken som romerska vasaller. En av dessa galatiska hövdingar lät år 44 f.Kr. utropa sig till kung över hela Galatien, men redan 25 f.Kr. införlivade romarna territoriet med sitt imperium och gjorde det till en provins.

Galatien var en av de lugnaste delarna av den romerska Östern, med få uppror och krig. Det mest berömda monumentet från eran är Monumentum Ancyranum, som restes i Ancyra (Ankara) för att hylla kejsar Augustus. Galaterna och deras undersåtar anammade åtskilliga nya kulturförteelser, inte minst religiöst – både romerska gudar och kristendomen, vilket förklarar varför Paulus reste i området och skrev brev till folk som levde där.

Fler bloggar