Sfinxens försvunna näsa

Världens största friliggande skulptur lär vara sfinxen vid pyramiderna utanför Kairo. Varför är dess ansikte delvis förstört?

Frågan har ställts oräkneliga gånger. Jag minns att jag började grubbla över problemet redan när jag såg Asterix och Kleopatra på TV när jag var liten – enligt den versionen skulle den fete galliske hjälten Obelix ha klättrat upp på skulpturen, gripit tag om näsan och råkat få den med sig ned. Så gick det naturligtvis inte till i verkligheten, men vad hände? Ansiktet kan ju inte ha förstörts av sig självt.

Sfinxen skulpterades troligen på 2500-talet f.Kr., under farao Khefrens regeringstid. Vid något tillfälle därefter har någon eller några medvetet förstört näsan genom att bearbeta ansiktet med kilar eller andra redskap. Än idag syns märken efter förstörelsearbetet. Detta gör det omöjligt att acceptera en vanlig förklaring, som går ut på att skadan orsakades under striderna mellan franska, mamlukiska och brittiska trupper under åren kring 1800, då Napoleons soldater sökte erövra och kontrollera Egypten. Skadan är dessutom känd långt tidigare än så, både på teckningar från 1700-talet och i senmedeltida redogörelser.

En trovärdig förklaring har skänkts av den arabiske 1400-talshistorikern al-Maqrizi, som skyller på en religiös fanatiker vid namn Muhammad Sa’im al-Dahr. När denne på 1370-talet noterade att de vidskepliga bönderna i trakten offrade till sfinxen beslöt han sig för att krossa föremålet för deras vördnad. Han hann med att förstöra näsan innan myndigheterna grep honom och avrättade honom för vandalism.