X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Igår höll jag ett föredrag i Kalmar om 1000-talet och råkade nämna Malstastenen, numera placerad i museet i Hudiksvall och en av Sveriges intressantaste runstenar. De frågor som därvid inställde sig visar att stenen är långt ifrån så känd som den borde vara. Här är en kortfattad redogörelse för ett av södra Norrlands viktigaste (men dessvärre mest okända) fornminnen.

Malstastenens text är skriven med så kallade stavlösa runor, tidigare kända som hälsingerunor. Redan på 1600-talet försökte man tolka stenen, men det dröjde tills man lyckades. Idag vet vi att texten lyder som följer:

Romund reste dessa stenar efter Hä-Gylfe, Bräses son. Och Bräse var Lines son. Och Line var Unns son. Och Unn var Ofegs son. Och Ofeg var Tores son. Groa var Hä-Gylfes moder. Och sedan Barlaf. Och sedan Gudrun. Romund, Hä-Gylfes son, ristade dessa runor. Vi hämtade denna sten norrut på Balsten. Gylfe förvärvade detta land och sedan norrut i vika tre gårdar/byar och sedan Lönnånger och sedan Färdsjö.

Huvuddelen av innehållet är typiskt för runstenstexter: ett antal namn på personer som är släkt med varandra, därtill namn på land och gårdar som man gjorde anspråk på att äga. Stenresaren och ristaren hette Romund. Fadern, till vars ära stenen är rest, bar namnet Hä-Gylfe. Totalt räknas manliga släktingar i sju led upp. Även kvinnor nämns. Exakt vad Romund ville ha sagt kan vi inte veta, men troligen har han sökt markera arvsrättsligt revir. Det mest otypiska på Malstastenen är att platsen där stenen har brutits, Balsten, uttryckligen nämns. Balsten är en stor klippa i en skogsdunge drygt en halv kilometer från runstenens ursprungliga plats. En annan märklighet är uttrycket ”norrut i vika”. Möjligen skall detta tolkas som ”norrut i vega”, det vill säga ”norrut efter vägen”. Norrstigen går genom Malsta, och strax norrut ligger tre byar.

Stenen har ett kors, varför vi kan anta att Romund var kristen, något han ville att folk skulle förstå. De förfäder som räknas upp på stenen lär ha levt i förkristen tid. En intressant iakttagelse är att deras namn är ovanliga på svenska runstenar. Däremot förekommer de i Norge och på Island. Ortnamnen är emellertid hälsingska.

Utifrån studier av ornamentik och runtecknens form har forskarna kommit fram till att Romunds sten ristades vid 1000-talets mitt, eller möjligtvis i början av århundradet. Dateringen är intressant, eftersom hela Hälsingland knappast var kristnat vid denna tidpunkt. Med tanke på de egendomar han berättar om måste den kristne Romund ha varit förmögen. Förfädernas namn ger vid handen att släkten kanske hade invandrat västerifrån. En annan iakttagelse är att Romund, enligt egen uppgift, högg in runorna i stenen själv. Vi vet att man ofta anlitade en särskild runristare för arbetet, men i Romunds fall var detta onödigt. Han kunde hantverket.