Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Norr om den spansk-franska gränsen i Pyrenéerna ligger en bit av Spanien, helt omgärdat av franskt territorium. Hur kommer det sig?

Området heter Llívia, och det faktum att staden med territorium tillhör Spanien beror på Pyreneiska freden den 7 november 1659. Freden var till fransk fördel och ledde till stora landvinster. I norr erhöll Frankrike hela Artois samt delar av de historiska områdena Luxemburg och Flandern. I söder delades Katalonien, som tidigare helt hade kontrollerats av den spanska monarkin, i en större spansk och en mindre fransk del. Lägg därtill att spanjorerna tvingades avträda Dunkerque till England, som varit allierat med Frankrike. (Engelsmännen sålde staden till Frankrike 1662.) För att befästa freden beslöts att den franske kungen Ludvig XIV skulle gifta sig med Maria Theresa, dotter till den spanske kungen Filip IV. Fasanön, platsen för fredsavtalets undertecknande, blev i och med freden ett fransk-spanskt kondominat och är så fortfarande. Spanjorerna och fransmännen turas om att styra över ön sex månader i taget.

En av de praktiska följderna av fredsavtalet var att en ny gräns måste dras i Pyrenéerna. Visserligen var man någorlunda överens om var gränserna gick mellan områdena ifråga, men i avtalet stod ordagrant att endast landsbygden och byarna i den av spanjorerna avträdda norra delen av Cerdanya (på franska Cerdagne) skulle lyda under Frankrike. Llívia hade stadsrättigheter och var alltså inte att betrakta som en by, varför orten i enlighet med fredsavtalets paragrafer förblev spanskt territorium.

Fransmännen accepterade inte utan vidare detta spanska påpekande. Under ett år utreddes frågan, varefter även de franska myndigheterna godtog att Llívia förblev spanskt. Fransmännen var dock noga med att påpeka att spanjorerna inte fick befästa Llívia, något som inte heller var aktuellt. Den slutgiltiga gränsdragningen mellan Frankrike och Spanien ägde inte rum förrän 1868.