Frälsesläkter (inom parentes)

Igår fick jag en reaktion på min blogg om kung Karl Knutsson. Borde han inte kallas Karl Knutsson Bonde, som det står i äldre historieböcker? Varför kallar jag honom bara Karl Knutsson?

Svaret är: eftersom han själv kallade sig Karl Knutsson. I äldre historisk litteratur brukar man kalla faderns ätt Bonde och moderns ätt Sparre – en av många svenska frälsesläkter med detta namn – men sanningen är att ingen av dessa ätter ännu existerade till namnet på det sätt som vi är vana vid att senare tiders adelsätter gör. Vissa medlemmar nyttjade släktnamnen, andra inte. Den blivande kungens farfader tycks ha kallat sig Tord Bonde Röriksson, fadern stundom Knut Bonde, men Karl Knutsson själv var för samtiden känd som blott Karl Knutsson. Här och där, till exempel i ett dokument från den 2 mars 1429, används förvisso släktnamnet (”som kallas Bondæ”) om honom, men detta tillhörde undantagen. Alltså brukar nutida forskare antingen kalla honom Karl Knutsson eller sätta hans släktnamn inom parentes: Karl Knutsson (Bonde).

Detta sätt att markera släkttillhörighet genom parentes är numera kutym i historisk litteratur om senmedeltiden, vilket förklarar varför man möter benämningar som Jöns Bengtsson (Oxenstierna), Kettil Karlsson (Vasa), Magnus Bengtsson (Natt och Dag), och så vidare. Endast i de fall släktnamnet verkligen brukades, som ofta är fallet med Sture och Trolle, lämnas parentesen därhän.