Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag besvarar jag en fråga om skägg. Vi inbillar oss gärna att folk på vikingatiden och medeltiden hade rejäla skägg, som på Gustav Vasas tid, men de få bilder som finns av personer från nordisk medeltid tyder ju snarast på motsatsen. Vad är sant?

Det är svårt att avgöra hur de skandinaviska männen klippte hår och skägg på medeltiden. Svårigheten vilar främst på att vårt bildmaterial hör hemma inom en religiös och högreståndsmässig sfär, som i sina detaljer inte nödvändigtvis hade mycket gemensamt med hur nordbon i gemen såg ut. Det fanns flera skäggvarianter, allt från små hakskägg till tvådelade helskägg, liksom det fanns olika hårfrisyrer. Långt hår förknippades under äldre medeltid med värdighet och samhälleligt inflytande, men detta ändrades i takt med att nya moden från riddartidens Europa spreds norrut.

Från och med sent 1100-tal blev det populärt bland stormännen att istället för helskägg endast ha kort skägg från öra till öra, förenat med mustascher, en trend som tycks ha kommit till Norden från Tyskland. Detta mode höll i sig länge, för att under senmedeltiden kompletteras av det slätrakade ideal som exempelvis framträder på skulpturen av kung Karl Knutsson (andra hälften av 1400-talet) och i de bilder som har bevarats i marginalerna till handskrifter av landslagen. På 1500-talet spred sig åter helskägget från kontinenten till Europa.

Fler bloggar