Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag vänder jag mig till en fråga om Balkan. Enligt en i litteraturen ofta förekommande uppgift var bulgarerna ursprungligen ett turkiskt folk som assimilerades med slaver och skapade det första slaviska imperiet. Men hur kunde det ske? Varför hejdades de inte av bysantinarna?

Bulgarerna började söka sig västerut och norrut från sina gamla områden på den eurasiatiska stäppen omkring 660. I norr, vid Volga, skapade de det så kallade ”volgabulgariska riket”. Det rike som frågeställaren syftar på grundades av bulgarer som gick över Donau och underkuvade slaver som levde på östra Balkan. De leddes av en man vid namn Isperikh, även känd som Asparukh (d. 701). Naturligtvis försökte romarna/bysantinarna stoppa dem, men behovet att reservera trupper mot araber och andra mer högprioriterade fiender gjorde att det i längden var omöjligt att stå emot nykomlingarna. År 681 slöt kejsaren i Konstantinopel fred med bulgarerna och erkände deras välde som ett legitimt rike utanför imperiets gränser. Det var första gången kejsarna offentligt accepterade att de hade gjort en territoriell förlust på Balkan, varför det bulgariska rike som nu började expandera brukar betraktas som det första egentliga slaviska riket. Då glömmer man dock Samos rike, en konfederation i Centraleuropa som existerade under ett par decennier i mitten av 600-talet och som till stor del vilade på ett nätverk av slaviska stormän.

Exakt vilket territorium det första bulgariska riket omfattade är svårt att fastställa. Som huvudstad fungerade Pliska, ett stort läger omgärdat av murar på en slätt i nuvarande nordöstra Bulgarien. Bland ruinerna efter Pliska har man funnit karavanserajer och magasin, något som vittnar om kommersiella intressen. Redan 716 slöts skriftliga handelsavtal med Konstantinopel. Förr eller senare assimilerades bulgarerna med den omgivande och underkuvade slaviska befolkningen, men processen torde inte ha avslutats förrän mot slutet av 800-talet. Enligt språkforskare kan färre än ett dussin turkiska låneord i bulgariskan spåras ända tillbaka till tidig medeltid.

Bysantinarna gjorde periodvisa ansträngningar att återta sina förlorade positioner i norr, men under dessa sekler befann sig imperiet i en vågdal och var oförmöget att sätta in de militära resurser som hade varit nödvändiga. Trots ett allvarligt militärt bakslag mot bulgarerna tycks ett krig 688–689 ha lett till att vissa områden i Thrakien återfördes till kejserligt styre. Under 700-talet intervenerade Bysans ofta i bulgarernas inre angelägenheter, och flera strider ägde rum i vilka de kejserliga vapnen nästan alltid visade sig överlägsna. Konstantinopel lyckades således placera sina egna kandidater på den bulgariska tronen. Så långt som till faktisk återerövring eller permanent erkännande av bysantinsk överhöghet nådde man emellertid inte före 9oo-talet.