X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Inte långt från Skara ligger ruinerna efter Axevall, en gång en av Sveriges mäktigaste borgar. Varför ligger komplexet i ruiner? När revs slottet?

Ruinerna stammar från det utdragna kriget mellan Karl Knutsson och Kristian I. Karl blev för tredje gången kung av Sverige 1467, men hans fiender kontrollerade stora delar av landet, bland annat Västergötland. I början av 1469 gjorde Karl Knutsson ett väpnat försök att återta kontrollen över landskapet. En här om ”tusen man”, enligt Vadstenadiariet, tågade mot Axevall. Slottet försattes i belägring, men denna måste hävas när Kristian I:s trupper närmade sig söderifrån. Svenskarna retirerade mot norr, men situationen var inte fullt så allvarlig som vissa befarat. Uppenbarligen var Kristians trupp för liten för att våga sig på ett längre fälttåg. Knektarna for härjande fram till trakten av Skara och vände sedan söderut i riktning mot Värend, där de befann sig i början av mars. Kristians män anfölls ständigt av allmogetrupper, och han miste knektar i skärmytslingar och bakhåll. Vid ett tillfälle erkände han sig ha förlorat 50–60 man. Plötsligt fick emellertid Kristian höra att en svensk styrka stod i färd att invadera Halland, och då vände han åter mot norr. Det visade sig att svenskarna anfördes av skåningen Ivar Axelsson (Tott), en personlig fiende till den danske kungen. Den 28 mars konfronterades han av Kristian i ett fältslag vid Herrljunga.

I Vadstenadiariet påstås att striden var en följd av ”några förrädares” aktioner samt att båda sidor led omfattande förluster. Helt annorlunda beskrivs drabbningen i ett brev från Kristian till borgmästarna i Lübeck. Kristian skildrar slaget vid Herrljunga som en stor seger över de flyende svenskarna. Hans egna förluster uppges ha varit små. Trots segern drog han sig tillbaka till Skåne.

Huvuddelen av herr Ivars trupper retirerade till Östergötland, men trots bakslaget vid Herrljunga hade den svenska krigsledningen just nu ett taktiskt övertag. Kung Karls militärmakt var mer flexibel och lättrörlig än Kristians. Älvsborg och Axevall försattes i belägring, och endast den förra fästningen kunde under senvåren undsättas av Kristian. Med Axevall var det annorlunda. Den 30 juni angreps det hårt trängda slottet av knektar och bönder under ledning av Otte Torbjörnsson, och framgången var total. Slottsbesättningen överrumplades, Axevall brändes och förstördes. De ”rev ned det sten för sten”, som det står att läsa i Vadstenadiariet. Den anrika borgen återuppbyggdes aldrig.