X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

När slog löpande bandet igenom i industrierna? Skedde det redan under industriella revolutionen på 1700-talet, eller är det ett 1900-talsfenomen?

Svaret är beroende av hur man definierar löpande bands-produktion. I vid bemärkelse kan man hävda att det slog igenom redan på medeltiden, när arbetsuppgifter inom textilnäringen delades upp på olika händer. I 1300-talets Florens arbetade ett trettiotal arbetslag på olika moment i samma tillverkningsprocess. Men om vi begränsar oss till det vi vanligtvis associerar till idag – en serie arbetsställen i en och samma fabrik, där olika arbetslag utför specifika sysslor – är det ett 1900-talsfenomen. Tekniken utvecklades omkring 1910 och slog igenom på allvar 1914.

Den enskilde industriman som brukar få äran av att ha ställt sig bakom principen och gjort den till vägledande för en industri är Henry Ford, som började tillverka bilar längs en monteringssträcka just detta år. Ford lät olika arbetslag specialisera sig på enstaka moment i monteringen av bilar. Resultatet var att bilarna tillverkades mycket snabbare – och därmed mycket billigare – än tidigare. Allt fler bilar producerades, och priserna sjönk. T-Forden, som ursprungligen kostade omkring 1 000 dollar, kostade snart så lite som 250 dollar, med följd att miljoner amerikaner blev bilburna på 1920-talet. I nästa skede spred sig löpande band-tekniken till radion och dammsugaren, och resten är historia.

Min egen erfarenhet av löpandet bandet är begränsat till sommarjobb på KF:s (sedan länge nedlagda) fabrik Foodia i Staffanstorp under åren kring 1980. Det handlade framför allt om att rengöra sotiga ketchupflaskor som levererades på ett löpande band i vecka efter vecka. Inget vidare. Jag fick avsmak för ketchup och har inte ätit det sedan dess.