Ett korståg från Sunnmöre

För ett par dagar sedan föreläste jag i Trondheim om relationer mellan Norden och Orienten under vikinga- och medeltid. Då dök en fråga upp om ett i Sverige föga känt korståg som genomfördes av en norsk familj bara ett par år efter att de kristna erövrat Jerusalem. Vad var det för expedition?

Korståget ifråga avseglade 1102. Det rörde sig om ett familjeprojekt organiserat av stormännen på ön Giske i Sunnmöre under ledning av Skopte Ögmundsson. Skopte hade råkat i fiendskap med kung Magnus Barfot och valde därför att lämna Norge och bege sig till Medelhavet. Han kände säkert till Jerusalems fall år 1099. I hela Europa lät sig stormän inspireras av det militära miraklet i Heliga landet under dessa år. Det kan inte ha varit en slump att Skopte reste just i denna färdriktning. Snorre Sturlasson, som visserligen skrev mer än ett sekel senare men baserar sin skildring på äldre redogörelser, berättar kortfattat om expeditionens öde:

Skopte Ögmundsson förberedde nästa vår sin färd bort från landet. Han hade fem långsskepp och de var alla väl utrustade. Hans söner Ögmund, Finn och Tord gjorde sig klara att följa med honom på färden. De blev sent färdiga, seglade under hösten till Flämingaland [Flandern] och stannade där över vintern. Tidigt på våren seglade de västerut till Valland [Frankrike] och under sommaren seglade de in genom Narvasund [Gibraltar sund] och under hösten kom de till Romaborg [Rom]. Där dog Skopte. Alla sönerna och fadern dog under den här färden. Tord levde längst av sönerna. Han dog på Sikiley [Sicilien]. Man berättar att Skopte var den första norrman som seglat igenom Narvasund och hans färd blev mycket omtalad. (Översättning Karl G. Johansson).

De kvarvarande deltagarna fortsatte hela vägen till Heliga landet, varefter de återvände via Rom eller Konstantinopel. När de väl var tillbaka i Norge hade de mycket att berätta, ”och av detta greps många i Norge av lust att göra denna färd”.