Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

För några dagar sedan bloggade jag om legoknektar. Jag fick många följdfrågor och besvarar idag en av dem. Har någon av 1500- och 1600-talens legosoldater skildrat sina egna upplevelser i skrift?

Javisst, vi har ett flertal sådana redogörelser, men de flesta stammar från befälhavarnas pennor. Även ett fåtal vanliga soldater skrev dock ned sina upplevelser. Den mest lättillgängliga, för en svensk läsare, är Peter Hagendorfs dagbok från trettioåriga kriget. Dagboken är översatt och väl värd att läsa: Sedan stack vi staden i brand: En legoknekts dagbok från trettioåriga kriget (övers. av Åke Blix, Stockholm 2006).

Hagendorf kom från Zerbst, 40 kilometer sydöst om Magdeburg. Att döma av dagboken tog han värvning i venetianska styrkor i den norditalienska staden Brescia år 1625. Varför den unge tysken överhuvudtaget hade begett sig till Norditalien är okänt. Kanske var han helt enkelt en äventyrslysten yngling som lockades in i legoknektsyrket eftersom det var ett förhållandevis lätt sätt att tjäna snabba pengar och försörja sig i främmande land.

Peter Hagendorf avtackades redan på hösten 1625, varefter han for vidare till Parma. Här lät han sig ånyo värvas, men även nu blev sejouren under italienska fanor kort. Av okänt skäl valde han att tillsammans med kamraten Christian Kresse från Halle bege sig norrut över Alperna 1626. Kamraten avled under resan, men Hagendorf kom fram till Ulm och anslöt sig 1627 till greve Gottfried von Pappenheims regemente, som ingick Katolska ligans armé under Tillys befäl. Han förblev under fanorna ända till krigets slut men bytte sida ett par gånger (han tjänade under svenskarna 1633–1634). Medan han tjänstgjorde hann han gifta sig två gånger, och hustrurna följde med honom på fälttågen. Medan kriget pågick fick han sammanlagt åtta barn, varav ett eller två överlevde.

Dagboken saknar litterära anspråk. Peter Hagendorf skrev för sig själv, och kanske för sin son, eventuellt för att ha en text att utgå från när han ville redogöra för sina krigsäventyr muntligt. Det papper han använde har identifierats: det kom från Ronsbergs pappersbruk i södra Bayern. Troligen köpte Hagendorf arken i Memmingen, dit han anlände efter en längre vistelse i Braunau am Inn och Altheim i dagens Österrike 1647. Under tiden i Braunau hade han bott hos ortens domstolsskrivare. Han hade även umgåtts med skolmästaren i S:t Lorenz församling i Altheim, som åtagit sig att utbilda Hagendorfs son. Bekantskapen med dessa personer kan mycket väl ha inspirerat Hagendorf till att skriva rent sina gamla anteckningar. Den slutliga redigeringen ägde rum under fredstid i Memmingen, där Hagendorf bodde från november 1647 till september 1649. Bokens vidare öden är okända fram till det att predikanten Gottlieb Ernst Schmid (1727–1814) införlivade den med sitt bibliotek. Preussiska statsbiblioteket i Berlin förvärvade i sin tur boken från Schmid 1803.