X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag besvarar jag en uppföljningsfråga till bloggen om Brasiliens 1800-tal häromdagen. Hur var det med den ”kung av Afrika” som skall ha levt i Rio de Janeiro och som tydligen accepterades som sådan av både lokala afrikaner och av den brasilianske kejsaren?

Vissa afrikanska kungar, i synnerhet i Dahomey (i den nuvarande republiken Benin), utnyttjade den transatlantiska slavhandeln till att bli av med besvärliga konkurrenter om makten. Ett flertal prinsar tvingades därför lämna hemlandet för ett bittert liv på andra sidan Atlanten – ett liv som dock kunde förbytas i politisk revansch, om turen vände. Européerna, i synnerhet portugiserna i Brasilien, var väl medvetna om de kungliga slavarnas status och såg dem som potentiella framtida allierade i det afrikanska maktspelet. Under andra hälften av 1700-talet formaliserades relationerna mellan Dahomey och Brasilien så mycket att regelrätta ambassader från det afrikanska kungariket avlade besök i den portugisiska kolonin. Ett intressant exempel på vad dessa relationer kunde resultera i är historien om prins Obá II av Afrika, som frågan uppenbarligen syftar på.

Historien började i Oyo, en regional stormakt i nuvarande Nigeria. Härskaren (alafi) Abiodun av Oyo, som regerade 1774–1789, hade en son eller sonson (det är osäkert vilket) som sändes över Atlanten som slav i början av 1800-talet. Tiden i ofrihet blev inte lång, och snart var prinsen fri. Han antog namnet Benvindo da Fonseca och ägnade sig åt diamantprospektering. Benvindos son Cândido deltog i brasilianska armén under kriget mot Paraguay på 1860-talet och avancerade till löjtnant. Efter kriget bosatte han sig i Rio de Janeiro, men här gick något snett med den mentala hälsan. Cândido utropade sig till ”prins Obá II av Afrika”, något som väckte åtskillig munterhet på gatorna, där ”prinsen” spatserade omkring med frack, höghatt, käpp eller paraply. Medan genomsnittsbrasilianaren betraktade Cândido som en storhetsvansinnig fyllbult var landets kejsare, Pedro II, mycket vänlig mot sin afrikanske pseudokollega. Han lär ha mottagit honom i palatset varje söndag, där Cândido, iförd uniform med ordnar, vördnadsfullt kysste kejsarens hand. Faktum är att vissa afrikaner i Rio de Janeiro började acceptera Obá II som sin egen kung och skänka honom tribut.

Allt har ett slut. Kejsar Pedro störtades från tronen år 1889. Brasilien blev republik. I och med det urholkades även Cândidos lilla monarki. Han dog utfattig mindre än åtta månader senare.