X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Igår fick jag en fråga om Filippa, en av våra mäktigaste (men också mest bortglömda) regerande drottningar. Vem var hon?

Filippa var engelsk prinsessa, dotter till Henrik IV och syster till den blivande Henrik V. År 1406 gifte hon sig med den skandinaviske unionskungen Erik (”Erik av Pommern”). Bröllopet stod i Lund, varefter det kungliga paret under några år residerade i Kalmar. Efter unionsdrottningen Margaretas död 1412 kunde Erik på allvar tillträda regeringen, men han delegerade en stor del av makten över det väldiga riket till sin gemål.

Medan kung Erik mestadels vistades i Danmark eller på kontinenten uppehöll sig Filippa ofta i Sverige, särskilt på 1420-talet, där hon var både politiskt och kyrkligt verksam. Hon ledde riksrådets möten och var alltså i praktiken regerande drottning, drev in skatter och agerade framgångsrikt gentemot kurian i Rom för att stödja birgittinerna när deras klosterorganisation, med både munkar och nunnor i samma anläggning, riskerade att förbjudas av påven Martin V. Filippa medverkade aktivt till att ett birgittinkloster grundades i England (Syon Abbey, strax väster om London). När Erik under åren 1423–1425 vistades i Central- och Sydeuropa var Filippa regent över hela Norden.

Det faktum att Filippa främst kom att förknippas med Sverige, snarare än med de andra nordiska rikena, framgår tydligt i den omreglering av hennes livgeding (en territoriellt baserad änkepension, för den händelse Erik avled före henne) som genomfördes år 1420. Tidigare hade hon fått rätt att disponera över län i alla tre nordiska länder, däribland Närke i Sverige. Nu försköts hela livgedinget till det svenska kungariket, där Filippa erhöll Närke, Uppland, Stockholm, Arboga, Snävringe hundare samt Köpings, Tälje och Västerås slottslän. Hon blev också direkt ansvarig för att kung Eriks successionsplan – att hans pommerske släkting Bogislav skulle efterträda honom – skulle lyckas. Om Bogislav var omyndig vid Eriks död utsågs Filippa att härska över hela Kalmarunionen i egenskap av förmyndarregent.

Filippa vistades ofta i Vadstena, gynnade klostret med rika donationer och avled där år 1430. Hon erhöll en gravplats i klosterkyrkan, där hon ännu vilar. I Vadstenadiariet noterades med tacksamhet att drottningen varit ”moder och mycket trogna beskyddarinna för detta kloster och för hela vår orden”.