Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag tar jag mig an ännu en fråga om 1600-talets stora europeiska kraftmätning. I historisk litteratur förekommer helt olika uppgifter om hur förödande trettioåriga kriget egentligen var. Vissa menar att det var en stor demografisk nedgång för Europa, i synnerhet för Tyskland. Andra menar att katastrofen har kraftigt överdrivits. Vet vi hur många som egentligen dog?

Nej, det vet vi inte, men idag har forskarna – tack var tysk lokalhistorisk forskning sedan mellankrigstiden – nått mycket långt i utvärderingen av konfliktens följdverkningar. Till svårigheten hör att krigets härjningar var ojämnt spridda. Vissa områden kom lindrigt undan, medan andra blev helt utplundrade. Det är alltså omöjligt att generalisera om dödligheten. Lägg därtill att många som dog inte avled till följd av kriget, i strikt bemärkelse. Trettioåriga kriget sammanföll med pestepidemier som skördade betydligt fler människoliv än krigshandlingarna.

De senaste utvärderingarna ger vid handen att den samlade dödligheten bland civilbefolkningen i Tyskland var som mest 5 miljoner, vilket motsvarar 20 procent av landets folkmängd år 1618. Befolkningen sjönk från omkring 20 miljoner till mellan 15 och 16. Det skall jämföras med att Europa miste 27 miljoner människor till följd av första världskriget 1914–1918, omkring 5,5 procent av 1914 års befolkning. Andra världskriget beräknas ha slukat omkring 33,8 miljoner liv, vilket motsvarar 6 procent av befolkningen 1939.

Mot den bakgrunden finns det inga skäl att tona ned trettioåriga kriget i dess egenskap av katastrof. Till detta skall läggas alla de utländska knektar som dog i kriget, flertalet i epidemier. Från Bygdeå i Norrland, som i detalj har undersökts av Jan Lindegren, hämtades 230 män till de svenska arméer som kämpade i Polen och Tyskland mellan 1621 och 1639. Av dessa avled nästan alla – 215 personer – och ytterligare fem måste återvända hem som krigsinvalider. Antalet män i Bygdeå sjönk från 468 till 288. Allt som allt dog mellan 50 000 och 55 000 män i svenska armén mellan 1621 och 1632, och vi kan lugnt räkna med att antalet steg ytterligare därefter, kanske rentav fördubblades.