X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

På 1500-talet och 1600-talet var huset Habsburg Europas mäktigaste familj. Men detta var långt före de moderna kommunikationernas utveckling. Inte kunde väl en eller två kungar i Österrike och Spanien kontrollera det vidsträckta imperiet?

Helt rätt, det kunde man inte. Habsburgarna var beroende av att familjemedlemmarna ställde upp för det gemensamma bästa och bidrog till regeringen. Vi skall alltså inte föreställa oss att Karl V, Filip II och de andra satt i sina palats och dirigerade ämbetsmän och krigare över hela kontinenten. En mycket stor del av makten var delegerad till släktingar. 1600-talets första decennier är typiska för situationen:

Över det spanska världsväldet regerade vid denna tid Filip III, som 1621 efterträddes av sonen Filip IV. I Prag satt den excentriske Rudolf II, kejsare av Tysk-romerska riket, kung av Böhmen och Ungern och sin tids store europeiske kulturfurste. Rudolf avled 1612, men då hade han redan motvilligt tvingats överlåta det habsburgska Ungern till brodern Matthias, som var kung från 1608. Matthias, som tidigare tjänstgjort som ståthållare i Nederländerna, övertog några år senare även den böhmiska kronan och efterträdde slutligen Rudolf som kejsare. I stora delar av Österrike, bland annat Tyrolen, härskade samtidigt Rudolfs och Matthias bror Maximilian. I Innerösterreich (Steiermark, Kärnten och Krain, det vill säga dagens sydöstra Österrike och Slovenien) härskade Ferdinand, som senare blev kejsare under namnet Ferdinand II. I Spanska Nederländerna (dagens Belgien) satt det äkta paret Albert och Isabella, som var kusiner – Albert var son till den tysk-romerske kejsaren Maximilian II och Maria (en dotter till kejsar Karl V – även detta äkta habsburgska par var kusiner), medan Isabella var dotter till den spanske kungen Filip II. När Albert avled år 1621 fortsatte Isabella att härska på egen hand till sin död 1633.

Listan över habsburgska härskare kan lätt göras längre, om vi skulle räkna upp alla hertigdömen, vicekungadömen och kyrkliga ämbeten som familjen tog kontroll över. Det var inte ovanligt att en och samme habsburgare innehade mer än ett betydelsefullt ämbete under sin karriär, ibland mer än en post samtidigt. Den ovannämnde Albert är ett utmärkt exempel. Innan han blev härskare i Nederländerna hade han varit kardinal och ärkebiskop i Toledo, trots att han aldrig blev prästvigd. Han hade också hunnit med att tjänstgöra som portugisisk vicekung och storinkvisitor.