Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I historieböcker står det ofta att folk under medeltiden skrev hjältedikter, heroiska verk i vilka dådkraftiga stridsmän skildrades. De nordiska skaldedikterna, den franska Rolandsången och det anglosaxiska Beowulfeposet brukar nämnas. Skrev man även sådana verk i Europas keltiska periferi, i Wales, Skottland och Irland?

Ja, det gjorde man, och jag skulle lätt kunna räkna upp ett flertal hjältedikter, särskilt från Irland. Men för att ta ett exempel som de flesta troligen inte har hört talas om väljer jag ett från nuvarande Skottland: Y Gododdin.

Y Gododdin (Y är bestämd artikel, Gododdin namnet på ett rike i skotska lågländerna) är en elegi, en klagosång över hjältar som stupade i kamp mot anglerna av rikena Bernicia och Deira (i dikten kallade Brynaich och Deifr; de låg i norra England och förenades senare till Northumbria) omkring år 600. Antalet versrader brukar anges till mellan 987 och 1 257, beroende på hur forskarna räknar. Enligt traditionen lär verket vara skrivet av en bard vid namn Aneirin (eller Neirin) kort tid efter den strid som behandlas i Y Gododdin, men vår kunskap om dikten vilar helt på en 1200-talshandskrift kallad ”Aneirins bok” (Book of Aneirin). Under de 600 år som skiljer händelse från handskrift lär den ursprungliga texten ha förändrats betydligt.

Klagosångens bakgrund är ett krigståg mot det angliska fästet Catraeth (Catterick i Yorkshire), som företogs på initiativ av kung Mynyddog Mwynfawr av Gododdin. Denne lär ha samlat 300 tappra unga krigare till sitt hov, troligen på borgklippan i nuvarande Edinburgh, och låtit dem äta, dricka och förbereda sig under ett år. Sedan var tiden inne att ”betala för mjödet”, dvs. lojalt kämpa intill döden mot anglerna. I strof efter strof besjunger Aneirin hur hjältarna (varav omkring 80 namnges) gjorde just det: offrade sitt liv för den härskare som delat med sig av sin rikedom med dem. Slaget blev ett förödande nederlag, men männen kämpade tappert och är värda att minnas.

Handlingen i Y Gododdin vilar ytterst på Mynyddogs förmåga att rekrytera villiga krigare från när och fjärran. Enligt Y Gododdin kom männen i hans här från en mängd kungariken, ända från Gwynedd i Wales. Namnet Madog av Elfed tyder på att krigare även kom från riket Elmet vid nuvarande Leeds. Hjältarna beskrivs som rika stormän, kanske småkungar, i sina egna hemländer. Liksom Beowulfs diktare betonar Aneirin heroiska krigarideal: givmildhet i fredstid, tapperhet i krigstid, trohet mot härskaren, kamp intill döden. De enskilda hjältarna i Y Gododdin beskrivs själva som miniatyrkopior av Mynyddog: slösaktigt givmilda mot kyrka, barder och undersåtar samtidigt som de inte visar någon barmhärtighet mot fiender.