X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

För några månader sedan bloggade jag om hällristningar. En fråga har dykt upp om dessa fornminnens närmaste släktingar – hällmålningarna, det vill säga liknande figurer som inte har knackats in utan målats på hällarna. Hur gamla är de?

Mängder av jägar- och samlarkulturer över hela jordklotet har gjort hällmålningar i form av figurer som ritats och målats på klippor och berghällar. Även bonde- och herdekulturer har skapat sådan konst; fenomenet är i allra högsta grad globalt. Vi finner dem i Saharas bergstrakter, i Amerika, i Sydafrika, i Spanien, i Australien – och i Norden. De äldsta är svårdaterade, men att det rör sig om en tradition med minst 10 000 år på nacken är ställt bortom varje tvivel. (”Grottmålningarna” på den europeiska kontinenten är mycket äldre än så.)

De svenska hällmålningarna tillkom, enligt arkeologerna, framför allt under senare delen av stenåldern, i synnerhet perioden 4000–2000 f.Kr. Vi har exempel på hällmålningar så långt söderut som i Bohuslän, men de allra flesta har påträffats i Norrland. Genom att röra ut rödockra i djurfett var det möjligt för stenåldersjägarna att skapa hållbara avbildningar av vad som antingen kan tolkas som bytesdjur eller som djurbilder med religiös symbolik.

En av våra mest berömda hällmålningar finns på fjällplatån Flatruet i Härjedalen. I sydöstra delen av området, Ruändan, kan man beskåda röda hällmålningar föreställande älg, ren, björn och människa, inalles omkring tjugo figurer, målade på en lodrät klippa. Ursprungligen låg de sannolikt vid kanten av en issjö som idag är försvunnen.