Frihetsvisan

För några dagar sedan bloggade jag om Engelbrektsupproret. Idag följer jag upp den med att besvara en fråga om epokens mest kända litterära kvarlåtenskap: biskop Thomas Simonssons ryktbara Frihetsvisa, den mest kända politiska visan i svensk historia. Skrevs den verkligen till Engelbrekts ära mitt under upproret?

Nej och ja. Den är en strålande hyllning av Engelbrekt, men den författades först några år efter upproret, när frihetshjälten både mördats och hunnit bli föremål för helgonkult, med centrum i Örebro. Orsaken till författandet var dock i allra högsta grad politiskt, och det är ingen överdrift att beteckna visan som propaganda.

År 1439 invaderades Östergötland av högfrälsemannen Nils Stensson, som hade en fast bas i Stegeborg och stod i nära kontakt med kung Erik på Gotland. I april erövrade han stora delar av landskapet. När den svenske marsken Karl Knutssons folk gick till motoffensiv flydde Nils visserligen till Gotland via Påskallavik, men det var bara en tidsfråga innan han skulle återkomma till fastlandet. Karl Knutsson började belägra Stegeborg, och i hätska proklamationer förklarade man för folket i landskapet att Nils Stensson måste motarbetas, annars hotade evig träldom.

Det var sannolikt i detta skede, i april, maj eller juni 1439, som biskop Thomas Simonsson i Strängnäs skrev Frihetsvisan i 35 strofer. Den var avsedd att svetsa samman de stridbara krafterna i Sverige mot Nils Stensson och kung Erik. I de första strofena skildras Eriks regering som en enda lång jämmerdal av elände. Gud harmas över tillståndet i landet och inspirerar Engelbrekt Engelbrektsson till stordåd. När friheten väl är vunnen mördas Engelbrekt på skändligast möjliga vis, men mirakler sker vid hans grav, underverk till tecken på att hjälten är helig hos Gud. Trots detta utsår kung Erik tvedräkt bland svenskarna och nyttjar Nils Stensson, som rycker in med Dannebrogen i riket, till sin ondskas redskap. Prisad vare Karl Knutsson som åtar sig det tunga värvet att föra Engelbrekts kamp vidare! Nu bör envar stödja marsken i hans strävan och värna den erhållna men hotade friheten, ty ”Frihet är det bästa ting, / som sökas kan all världen kring, / den frihet väl kan bära. / Vill Du vara Dig själver huld, / Du älske frihet mer än guld, / ty frihet följer ära.”