X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Bloggar om svenska städer drar per automatik med sig följdfrågor om andra städer. Häromdagen svarade jag på en fråga om Linköping. Idag är det dags för Trosa, sedan får det dröja ett tag innan ämnet kommer upp.

Dagens Trosa är inte samma stad som ursprungligen växte fram på medeltiden. Orsaken är landhöjningen och uppgrundningen av ån, geografiska fenomen som har resulterat i mer än en stads förflyttning. Under medeltiden låg en stad vid namn Trosa i närheten av Vagnhärad, omkring sju kilometer norr om nuvarande Trosa. Första gången denna ort nämns är omkring 1280, men det är långt ifrån säkert att den redan då räknades som stad. Senast år 1383 åtnjöt den emellertid stadsrättigheter. Även i detta skede var det en liten stad, ett lokalt centrum för fiske och jordbruk och en mindre utskeppningshamn för järn.

Beroendet av hamnen gjorde det omöjligt att bo kvar sedan Trosaån grundats igen. På 1400-talet och 1500-talet flyttade invånarna successivt till den nya platsen för staden, och i slutet av 1500-talet var det helt omöjligt för fartyg att nå fram till det gamla Trosa. Endast en byggnad, Trosa landskyrka, finns numera kvar som tecken på var den medeltida staden låg.

Det nya Trosa, vars viktigaste näring var fiske, fick stadsprivilegier 1610. Staden, som fortfarande var mycket liten och endast hade några hundra invånare, anlades kring två gator på var sin sida om Trosaån. På båda sidor av vattendraget låg stadens torg, som bands samman av en bro. Efter ryssarnas anfall 1719 måste Trosa byggas upp på nytt (hantverkarna som medverkade i återuppbyggnaden har gett namn till gränderna i Kåkstan, den äldsta bevarade stadsdelen), men den karolinska stadskyrkan skonades under rysshärjningen och har överlevt in i modern tid.