Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Stämmer det att Finnveden, det vill säga västra Småland (Östbo, Västbo och Sunnerbo härader) är omtalat redan under antiken? Vilken eller vilka författare berättar om området?

Det textställe som frågan avser stammar från 500-talet, det vill säga övergångsfasen mellan antiken och medeltiden. Författaren är Jordanes, en gotisk skribent som var verksam i Konstantinopel i mitten av 500-talet. Hans skrift De origine actibusque getarum (”Om geternas ursprung och bedrifter”) är en sammanfattning av ett betydligt större, numera förlorat, arbete av romaren Cassiodorus, som levde vid samma tid.

När Jordanes berättar om folken i Skandinavien lägger han först och främst vikt vid Screrefennae (”skridfinnar”, vilket med all säkerhet syftar på samer) och Suehans (svear). Sistnämnda folk har ”utmärkta hästar” och exporterar svarträvsskinn till romarna. Sedan skriver han: ”Därefter följer en rad olika folkstammar: Theutes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida, vilka allesammans bor på bördiga slättmarker. Fördenskull drabbas de av andra stammars fientliga angrepp. Sedan följer Athelmil, Finnaithae, Fervir, Gauthigoth, en grym folkstam och mycket benägen till krig. Därnäst kommer Mixi, Evagre, Otingis. Alla dessa bor, liksom vilddjur, i uthuggna hål i klippor, vilka de nyttjar som befästa skansar. Utanför dessa bor Ostrogothae, Raumarici, Aeragnaricii och de blida Finni, som är mer saktmodiga än alla andra inbyggare i Scandza. De senare har sina jämlikar i Vinoviloth. Suetidi är kända för att vara resligare än övriga inom detta folk, fastän även danerna, som är av samma ursprung som Suetidi, har förmått att från sina egendomar fördriva herulerna, vilka gör anspråk på att anses vara resligare än alla andra stammar i Scandia.” (Övers. Andreas Nordin).

Att identifiera alla dessa namn på nordliga folk med av oss kända inbyggare i Skandinavien är mycket svårt. Finni och Suetidi ser ut som synonymer för Screrefennae och Suehans. Enligt en tolkning skall Theutes betyda ”tjuteåingar”, det vill säga folk som bor vid Tjuteå i nordvästra Skåne. Tjuteåingarnas grannar, invånarna på Bjärehalvön och i Halland, bör i så fall motsvaras av Bergio och Hallin. Finnaithae är har tolkats som finnvedingar, Raumarici ”folk i Romerike” (i Norge).

Alternativa tolkningar finns, men i samtliga fall rör det sig om identifikationsförsök som är föga mer än gissningar. När det gäller Mixi, Evagre och Otingis har flertalet forskare inte ens vågat gissa. Och vad menas med att dessa folk bor i uthuggna hål i klippor? Har Jordanes eller Cassiodorus hört historier om grottmänniskor? Kan vi överhuvudtaget lita på att alla dessa folk hör hemma i dagens Skandinavien? Har Medelhavsmänniskorna månne blandat ihop folk i hela Nordeuropa med varandra och lagt till diverse sagoväsen i listan? Och så vidare – listan på frågor är lång. Men det är alltså dessa tolkningsförsök som har lett till att man brukar mena att Finnveden var känt i Medelhavsvärlden under antiken.