Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I hundratals år, med början i mitten av 1200-talet, styrdes Egypten (och angränsande länder) av mamlukerna – soldatslavar som inhandlades från stäpperna norr om Svarta havet och sedan steg i graderna inom armén. Detta framgår i mängder av referensverk. Men i hur hög grad förblev mamlukerna främlingar i Egypten? Assimilerades de inte med det arabiska samhället?

Nej, faktiskt inte. Mamlukerna gjorde allt som stod i deras makt för att upprätthålla en etnisk särart. Väldet baserades på känslan av exklusivitet, av att tillhöra en militär herrekast. Listan på de juridiska och sociala element som skulle vidmakthålla en skillnad mellan det egyptiska folket och mamlukerna är lång.

(1) Oavsett etniskt ursprung, använde mamlukerna i regel turkiska namn om sig själva. Även i fall då mamluksultanerna själva var djupt religiösa avvek de inte från traditionen. Den sultan som regerade 1438–1453 var en from muslim som önskade kalla sig Muhammed, men vid närmare eftertanke behöll han även sitt turkiska namn Jaqmaq. (2) Mamlukerna samtalade sinsemellan på en turkisk dialekt som det inte var meningen att övrig befolkning skulle förstå. Faktum är att åtskilliga första-generationsmamluker inte ens kunde tala arabiska. (3) Mamlukerna gifte sig nästan uteslutande med antingen slavinnor från deras egen del av världen eller med döttrar till andra mamluker. (4) Endast mamluker kunde köpa mamlukslavar; resten av befolkningen fick nöja sig med slavar av lägre status, exempelvis svarta afrikaner. (5) Mamlukerna klädde sig inte som egyptierna utan hade en egen dräkt, kallad kiswa. (6) Med få undantag var enbart mamluker tillåtna att rida hästar – och som hästkarlar var de oöverträffade. (7) Mamlukernas fester och gästabud hade mer gemensamt med stäppfolkens tillställningar i Centralasien än med traditionella muslimska fester. Till specialiteterna hörde stora mängder hästkött samt jäst stomjölk. (8) Trots att mamlukerna var muslimer tillämpades inte alltid sharia i deras krets. I rättsfall som bara involverade mamlukerna själva förekom ofta att man snarare förlitade sig på den mongoliska och tatariska lagen, yasa. Stäppnomaden förblev stäppnomad.

Förutom dessa identitetsskapande åtgärder stärkte mamlukerna sin kåranda genom krigiska övningar och sporter, i synnerhet hästpolo.