X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Ett av de mest gåtfulla av alla försvunna folk i Gamla världen är garamanterna. De skall ha bott i Libyens inland, men vad vet vi om dem?

Under antiken levde garamanterna i Fezzanoaserna i södra Libyen, omgivna av Saharaöknen. Att de kallades garamanter av grekerna berodde enligt vissa forskare på att deras huvudstad hette Garama eller Germa, men sanningen är att vi inte vet hur namnet uppkom. Deras huvudstad har identifierats med ruiner vid Wadi Ajal strax norr om Murzuq. Huruvida de var svarta afrikaner eller snarare påminde om berberna i medelhavsvärlden är okänt. Vissa tror att de utgjordes av en blandbefolkning.

Antika författare skildrar stundom garamanterna som fattiga nomader, stundom som driftiga handelsmän. Vi kan lugnt sluta oss till att de idkade transithandel med exotiska varor från söder, som de förmedlade via karavanlederna i öknen. Bland de ting garamanterna transporterade på sina lastdjur hörde salt, koppar, guld, dadlar och djurhudar. Deras mest kända exportvara var emellertid så kallade karbunklar, även kallade ”karthagiska” eller ”nasamoniska” stenar, halvädelstenar som troligen bröts i bergsmassivet Tibesti. Med all sannolikhet exporterade garamanterna även slavar till städerna vid Medelhavet. Dessutom har utgrävningar i Fezzan visat att de idkade storskaligt jordbruk med konstbevattning medelst bland annat underjordiska tunnlar.

I mitten av 600-talet erövrades Fezzan av araberna. I och med att islam etablerades i regionen försvinner alla notiser om garamanterna. Vi har ingen aning om vart de tog vägen. Det mest sannolika är att de bodde kvar, anammade erövrarnas religion och började kallas för något annat.