Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I södra Västergötland, i Viskans dalgång, finns det en gammal borgruin som lystrar till namnet Öresten. Har det stått något viktigt slag där, eller är det bara en borg som har belägrats, intagits och bränts?

För den som inte känner till platsen bör det nämnas att Örestens borg bestod av en rejäl tornbyggnad med förborg, belägen på en över tjugo meter hög klippa med stup i norr och med branter på två sidor. Det var alltså en mycket bra plats att försvara sig på. Problemet var att man endast hade råd att bygga i trä, vilket allvarligt försvagade Öresten. Av detta skäl har borgen, såsom frågeställaren nämner, belägrats, intagits och förstörts. Men visst har det även utkämpats våldsamma strider utanför den. Ett av dessa slag har gått till historien som tämligen betydelsefullt, nämligen en drabbning år 1470.

Bakgrunden var den danske och norske kungen Kristian I:s enträgna försök att återta den svenska kronan, som han förlorat 1464. Kung Karl Knutsson gav senast 1469 sin unge släkting Sten Sture (d.ä.) i uppdrag att återuppföra och förstärka Öresten, en trolig knutpunkt i striderna om dansken skulle anfalla genom Västergötland. Den borg som tidigare stått på platsen hade förstörts under Engelbrekts resning, men vissa reparationer hade utförts 1448–1449, kanske även 1456.

I mitten av februari 1470 kom den befarade invasionen. Kristian I tågade ut från Varberg tillsammans med åtskilliga svenska högfrälsemän som valde att stå på den oldenburgska unionsmonarkins sida. De marscherade till Öresten, som försattes i belägring.

Händelseutvecklingen blev Sten Stures militära elddop. Dittills hade han spelat en andraplansroll i Karl Knutssons monarki. Både Nils Sture och Ivar Axelsson (Tott) hade haft mer att säga till om, både politiskt och militärt. Karl Knutsson valde emellertid att ge Sten Sture befäl över de styrkor som fick i uppdrag att kasta ut kung Kristian från Västergötland, medan Nils Sture erhöll det mycket enklare uppdraget att sätta sig i besittning av Värend.

Enligt de rapporter Sten Sture sände hem till Karl Knutsson i Stockholm stod den avgörande drabbningen vid Öresten. Slaget torde ha ägt rum i slutet av februari. Vi vet att svenskarna segrade, att det danska nederlaget var avgörande för fälttågets fortsatta förlopp och att vissa framträdande personer, däribland Erik Nipertz, stupade. Danskarna retirerade omgående, och redan den 9 mars var Kristian I tillbaka i Lund. Den 8 mars lät Karl Knutsson sända ut en omfattande kungörelse i vilken slaget vid Öresten skildrades som en stor seger. Enligt proklamationen, som förvisso är att betrakta som vinklad – det rör ju sig om propaganda i krigstid – hade 100 fiender fiender stupat och dubbelt så många sårats eller tillfångatagits, medan de svenska förlusterna begränsades till tio slagna eller tillfångatagna.