Visby brandskattning

Idag besvarar jag igen – spörsmålet tillhör de frågor jag får oftast – en av de verkliga klassikerna i svenskt historiefrågande: har Visby brandskattning ägt rum, eller är det, vilket vi historiker gärna häver ur oss, bara en skröna?

Enligt den ofta återberättade historien lät Valdemar Atterdag av Danmark sina knektar tvinga Visbys borgare att betala med guld och silver för att slippa se staden bli till aska. Dramat återfinns på en tavla Carl Gustaf Hellqvist. Det är allmänt känt att tavlan är full av anakronismer, men hur är det med själva brandskattningen?

Helt tvärsäkra är vi naturligtvis inte, men alla indikationer tyder på att brandskattningen är en skröna. Vi vet att Valdemar den 29 juli 1361, ett par dagar efter det att han besegrat Gotlands bönder utanför stadsmurarna, lät skriva ett privilegiebrev, i vilket han gav Visbys borgare dess gamla hävdvunna rättigheter. Privilegiebrevet är generöst och garanterar i princip borgarna att livet skall gå vidare som tidigare. Inget sägs om plundring och brandskattning. Till saken hör också att vi har flera skriftliga belägg – en själländsk krönika, en lybsk krönika och Visbyfranciskanernas egen årbok – på att folket i Visby inte gjorde motstånd mot Valdemar utan kapitulerade utan strid.

Historien om brandskattningen dyker upp långt senare i skrift, uppenbarligen som ett försök från stadsborna (eller rättare sagt från deras ättlingar) att låtsas ha stått på rätt sida när bönderna dödades. Sanningen – det vill säga att stadsborna förhandlade med fienden och lät bönderna kämpa på egen hand – var ju allt annat än ärofull och inget man önskade ha med i det historiska minnesbagaget, om det gick att undvika. Däremot kan vi lugnt utgå från att kung Valdemar medförde mycket plundring från själva ön Gotland när han seglade hem. Stora delar av landskapet hade ju besegrats i krig, och gutabönderna var kända för sin rikedom.

Hela historien om Valdemars invasion har blivit föremål för populärhistorisk behandling i Gun Westholms bok Visby 1361. Invasionen (2007), som rekommenderas den intresserade.