Tidig svensk antisemitism

I svallvågorna av gårdagens blogg har folk påpekat för mig att det visst fanns judar i medeltidens Sverige; det lär rentav ha funnits en mosaisk församling i Stockholm. Några källor till påståendena har dock inte inkommit till mailboxen.

Mitt svar är och förblir följande: tyvärr, vi har inte ett enda skriftligt belägg för judar i Sverige under medeltiden. Bristen på pogromer förklaras av bristen på tilltänkta offer. Situationen är särskilt uppbenbar i mitten av 1300-talet, när det bröt ut stora judeförföljelser på kontinenten eftersom folk trodde att judarna spred pesten. I Sverige valde man, i brist på judar, att istället bränna vanliga kristna svenskar. Rådmän i Visby skrev på våren och sommaren 1350 till rådet i den nordtyska hansestaden Rostock och berättade om hur de hade arresterat nio personer, däribland två präster, vilka torterats till att bekänna att de gjort sig skyldiga till massförgiftning. En av de anklagade erkände sig skyldig till att ha förgiftat brunnarna i Stockholm, Västerås och Arboga samt övriga vattendrag vart han än farit fram i Sverige. De två prästerna skall ha förgiftat handlinet, så att de kyrkobesökare som kysst detta avlidit. Efter att ha bekänt förefaller de anklagade ha bränts på bål. I ett brev från Visby till Lübeck, känt i andra hand, berättas om en annan utpekad giftblandare vid namn Tidericus. Denne skall ha fått gift från två judar vid namn Aaron och Moyses (Aron och Moses), varefter han spritt ut det under en resa från Tyskland till Kurland. Till slut togs han till fånga och brändes på Gotland den 1 juli 1350.

Även om ingen, eller ytterst få, medeltida svenskar någonsin mötte judar hade vi en antisemitisk tradition på 1300- och 1400-talen, förmedlad av kyrkan och av tyska köpmän. De tydligaste vittnesbörden återfinns på senmedeltida kyrkomålningar, skapade av kringresande målare vilka inte sällan hade rötter söder om Östersjön. Här ser vi judar i karaktäristiska toppiga hattar (”judehattar”) samt svin, så kallade judesuggor, vilka symboliserar rikedom. Stundom avbildas judar diande judesuggorna, en ironi över deras påstått omåttliga girighet. Typiska exempel på judesuggor finns i Härkeberga kyrka samt på en av kragstenarna i Uppsala domkyrkas koromgång.