Fläskköttets storhetstid

Är det korrekt att romarna åt relativt lite fläsk, medan detta kött kraftigt ökade i betydelse under medeltiden, när ollonskogarna bredde ut sig på åkermarkernas bekostnad?

Ja, såvitt vi vet är detta korrekt – åtminstone i de delar av Västeuropa där vi har tillgång till arkeologiskt påvisbar statistik. Svinens ökade popularitet under tidig medeltid framgår både i skriftliga källor och på utgrävningsplatser. I den saliska lagen (från nuvarande norra Frankrike och Belgien), ofta daterad till tidigt 500-tal, anges specifika bötessummor för omkring tio olika typer av svin. Utgrävningarna i West Stow i engelska Suffolk har avslöjat en kraftig ökning av antalet svin för hushållsbruk under tidig medeltid jämfört med under senantiken. Vid utgrävningar på den franska orten Brebières visade sig hela 40 procent av djurbenen för den tidigmedeltida fasen ha tillhört svin.

Väl att märka var medeltidens husdjur betydligt mindre än de nuvarande. Svinen hade långa ben och en hel del hår, i synnerhet längs ryggraden. Kor och får gav mindre mjölk och mindre kött än i våra dagar. De djur som skulle ätas slaktades vanligen om hösten, innan de blivit fullvuxna – därmed blev köttet mört, och man sparade foder under vintern. Det viktigaste undantaget från denna regel gällde just fullvuxna svin. På många håll i Europa var det nämligen brukligt att överlämna stora svin som obligatoriska gåvor/tributer till den herreman som stod närmast över en själv i den juridiska hierarkin. Fläskkött kom i och med detta även att förknippas med social status.