Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I den isländska sagatraditionen finns en hjälte vid namn Olof Påfågel. Han skall ha kallats så eftersom han klädde sig praktfullt. Men kände de gamla nordborna verkligen till påfåglar?

Ja, det gjorde de. Det är säkerställt att enstaka påfåglar infördes till Norden senast under yngre järnålder. I båtgraven från Gokstad i norska Vestfold från sent 800-tal har man hittat skelett- och fjäderrester från påfågel. Dessutom finns det gott om referenser till djuret i vikingatidens och medeltidens litteratur. Enligt Olaus Magnus, vars uppgifter hänför sig till 1500-talet och senmedeltiden, förekom rentav påfågelsavel i södra och mellersta Sverige. Peder Månsson, i 1500-talsskriften Bondakonst, berättar också om uppfödning av påfåglar, men allt tyder på att denne lånade informationen direkt från den romerske skribenten Columella, varför notiserna inte utan vidare kan överföras på nordiska förhållanden. Det tycks också ha förekommit en icke obetydlig handel med påfågelsfjädrar för prydnad – sådana förekom lite här och var i hela Europa, särskilt i furstliga sammanhang (sigill- och vapenbilder, hjälmprydnader, etc.).

Påfågeln nyttjades dessutom som matfågel, men mer för syns skull än för att man verkligen tyckte om köttet (som är ganska segt och torrt på en fullvuxen påfågel med fjäderskrud). Både i isländska sagor och i översättningar av medeltida kontinental skönlitteratur skildras påfågeln som ett praktfullt uppvisningselement på kungliga matbord. Uppenbarligen har påfågeln i Gokstadsskeppet varit ämnad att föreställa färdkost för den döde. Hundratals år senare, i Hans Brasks skrifter från det tidiga 1500-talets Linköping, hänvisas fortfarande till ”paahöns med utslaghen stiärt” vid matborden. Senare under 1500-talet konkurrerades påfågeln dock ut av kalkonen.

Till påfågelns kulturhistoria hör också det faktum att den ofta brukades i liknelser om praktfullhet och storslagenhet, både ur positiv och ur negativ synvinkel. Kyrkomålare använde påfågeln för att illustrera dödssynden högmod och Heliga Birgitta jämförde fåfänga män med påfåglar.