Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I Sverige delar vi vanligtvis ut julklapparna på julafton, i många andra länder på juldagen. Men hur gammal är traditionen med julklappar överhuvudtaget? Kan den spåras till en imitation av de tre vise männens gåvor till Jesusbarnet?

Nej, egentligen inte. Den strukturella orsaken till givmildheten på julen är en annan: det faktum att det gamla bondesamhällets medlemmar under högtiden ställde till med festligheter och bjöd på ovanligt mycket mat. Därifrån var steget inte långt till att även ge presenter, dels till fattigt folk (som bjöds in till julmaten), dels till familjemedlemmar och andra närstående. I äldre svensk folkkultur brukade unga pojka och flickor dessutom utnyttja helgen till bus: man sprang omkring, uppmärksammade folk i stugor och gårdar på att det hände saker utomhus och passade på att kasta in saker när dörrarna öppnades. Det kunde röra sig om allt från vanliga vedträn till konstfärdigt utformade figurer av halm. Ibland stod en förklarande vers (gärna ekivok) – en föregångare till julkappsrim – på saken. En utveckling av detta bruk gav oss faktiskt ordet julklapp, som kommer av ”klappning” – man knackade på dörren eller fönstret innan man kastade in gåvan, som så småningom övergick till att bli ett inslaget paket. På 1800-talet ritualiserades ofta det svenska julklappsutdelandet till fasta former, med julbocken som den främsta utdelaren tills han vid sekelskiftet hade konkurrerats ut av jultomten.

Det bör också påpekas att seden att dela ut julklappar hade föregåtts av en betydligt äldre tradition: seden att dela ut nyårsgåvor. Att döma av tidningsartiklar och memoarer från 1700-talet höll julklapparna vid denna tid på att konkurrera ut nyårsgåvorna i Sverige.