Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Dagen till ära ägnas bloggen åt tomten, som numera mestadels refereras till med förledet jul-. Visst hade han en föregångare i bondesamhällets hemmiljöer? Hur långt tillbaka kan man forska om gårdstomten?

För svenskt vidkommande stammar de första uttryckliga hänvisningarna till tomtar från mitten av 1300-talet, då varelserna nämns av Heliga Birgitta, närmare bestämt i sjätte boken av Himmelska uppenbarelser, kapitel 78. Här redogör Birgitta Birgersdotter för hur hon själv (”bruden”, det vill säga Kristi brud) kommer till en gård där tomten hålls högt i ära:

”En natt gästade bruden ett hus, där djävulen tydligt talade, gav svar och förutsade många ting. I hennes närvaro teg emellertid denne orene ande. Och hon hörde, medan hon bad, en röst, som talade till henne (dock såg hon ingen) och sade: ’På detta ställe har något ont förövats av de förra invånarna och av dem, som bo här nu. Ty de dyrkar och hedrar tomtegudar [uttryckligen tompta gudhi] och gå icke i kyrkan’.”

Dessvärre beskriver inte Heliga Birgitta tomtegudarna. Vi får inga ledtrådar till deras funktion mer än att man satte ut offergåvor (mat, kött, bröd, etc.) till dem. Det framgår inte heller vad tomtarna förväntas skänka i gengäld. Det viktiga för Heliga Birgitta var att djävulen hade blivit starkare på gården på grund av husfolkets agerande, och han skulle knappast dra sig tillbaka så länge de inte bättrade sig.

Heliga Birgitta var alltså inte förtjust i tomtar, och hon skulle knappast ha applåderat dagens jultomte, trots dennes kopplingar till helgonet Sankt Nikolaus (Santa Claus). Det faktum att en och annan svensk fortfarande har för vana att sätta ut gröt till tomten minner om det medeltida bruk som storligen upprörde vårt enda kanoniserade helgon.