X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Härom dagen bloggade jag om den eventuella förekomsten av snapphanar på västkusten under 1600-talet. En uppföljningsfråga berör områdets lokala adel. I Skåne valde ju åtskilliga lokala drottar att bo kvar, varför det på många gods rådde kontinuitet. De danska adelsmännen fortsatte att dominera bygderna efter 1658, men i egenskap av svenska adelsmän. Vad hände i Bohuslän?

Först och främst måste man ha klart för sig att den bohuslänska adeln var betydligt svagare än den skånska. Den hade inte alls samma starka ekonomiska och politiska utgångsläge. Därför var landskapet sårbarare för påverkan från nykomlingar. Den som framför allt kapitaliserade på detta var Rutger von Ascheberg. År 1661 fick han 16 hemman i donation (”Stenungsögodset”). Dessutom köpte han ca 70 frälsehemman, ungefär 1/8 av all frälsejord i länet, bland annat säterierna Holma och Torreby. Han köpte också Blomsholm, med 10 hemman. På mycket kort tid hade Ascheberg därmed gjort sig till Bohusläns tredje största jordägare. Det var bara Dorotea Bjelke på Morlanda och Margareta Huitfeldt på Sundsby som var rikare.

Men även dessa lierade sig effektivt med de nya herrarna. Bohusläns enskilt rikaste person, Dorotea Bjelke, gifte sig med en svensk officer, kapten Gabriel Rosensköld. Hennes söner Jens och Kristian Bildt gifte in sig i von Aschebergs familj. Margareta Huitfeldt var ännu smartare. Den 22 januari 1664 testamenterade hon de två säterierna Sundsby och Åby till gymnasiet i Göteborg och till den studerande ungdomen i Bohuslän. Studerande från Bohuslän skulle få fritt underhåll från dessa gods. Donationen var ämnad att träda i kraft först när Margareta dog (1683), vilket innebar att hon själv aldrig kände av någon reell förmögenhetsminskning. Margareta Huitfeldt gjorde i själva verket en mycket god affär. Hon belönades vid riksdagen 1664 med personliga privilegier: en nedsättning med hälften av sina utsocknebönders kontribution och befrielse från arbets- och skjutspengar för dessa bönder. Övriga bohuslänska adelsfamiljer ville självfallet också ha detta, men då blev svaret nej. 1669 blev alla hennes bönder till råga på allt befriade från mantalspengar.